onsdag 25 februari 2009

Kan det kallas bakslag?

Just när vi (eller iaf jag) började njuta riktigt ordentligt av vårt ljuvliga barn som har klarat sig så fantastiskt bra efter de tuffa omständigheterna så blev det krångel igen. Eller, egentligen inte igen.. det har ju inte varit så farligt. Eller jo lite, med amningen när vi kom hem och vikten som inte gick så bra och andningslarmet och... ja. Men ändå - bra!
För ett par veckor sen kom ett brev som ställde saker lite på ända, har inte riktigt velat skriva om det... När vi var på återbesöket på Danderyd träffade vi ju inte bara vår doktor utan också en sjukgymnast som sa att hans händer var lite för knutna och vi skulle öva så att han slappnade av i axlar och armar för att kunna använda dem bättre. Inget mer med det - vi skulle ses i maj. Men, hon skickade en kallelse för att träffa honom igen. Först tänkte vi att det var fel för så var det i höstas men icke. Hon hade tänkt lite mer och ville träffas för att han inte skulle utveckla felaktiga strategier och det var så lätt att ordna eftersom han är så liten än. Försöker tänka på det som privilegie att han blir så kollad så jag gick dit med positivt och öppet sinne igår... Det var ju bara det att det inte bara handlade om de knutna små händerna... Han är tydligen spänd i flera muskler (vader och rygg bl a) och det ska tränas och övas på alla möjliga sätt. Dessutom har hon anmält oss för träff med en neurolog (sammottagning med vår läkare på DS) inte för att, som hon sa, "de tror att detr är någon fara men för att vara säkra på att de inte missar något". Usch, vad jobbigt det blev helt plötsligt!! Tur att vi skulle träffa A och W för fika så jag fick prata av mig lite men jag erkänner att jag var tvungen att gråta lite i bilen först.
Älskade Lilleman, det är ju inget fel på honom!?!
Sjukgymnasten berömde iaf hans goda humör och temperament och tyckte att han var härlig som är så observerande. Så har ju vi tolkat honom lite; att han är försiktig i början men sedan när han slappnar av så tycker vi att han blir bättre och bättre med händerna varje dag.

Nåväl, vi ska inte gräva ner oss!! Ikväll skrattade han så där bubbligt och gulligt! <3 Det har varit nära flera gånger men har har inte riktigt velat släppa loss. Men ikväll när jag pussade och blåste honom på magen så skrattade han!! Det var så extra härligt att det kom nu för det har varit en rätt tuff dag. Jag är trött efter ett par lite jobbigare nätter igen och han har bajsat konstigt (3 ! ggr idag...) och varit lite sur mest hela dagen, speciellt när jag har hållt på med hans ben eller armar så jag undrar om det kan vara träningsvärk?! Kan bebisar få det? Det var ett tufft pass för honom igår iaf. Det erkände hon och vi gick inte igenom allt, ska tillbaka nästa torsdag.
Eller så var det den knasiga magen. Han har fått en köttblandning från barnmatsburk som smakis två dar nu, tror tyvärr att den ställer till det lite.

Så här fin och söt var han när vi var och fikade med mamma/mormor för några dagar sedan! Tänk att han är så stor att han kan sitta med i en stol! Tänkte på det nu också när han använder en pyjamas som vi fick i höstas som då såg skrattretande stor ut - den börjar bli för liten... Ska väga/mäta nästa vecka tänkte jag.

2 kommentarer:

Ingela sa...

Förstår din oro. Vill krama om dig och säga att det ordnar sig!

Men jag tror nog att det inte är någon större fara. Det är lätt att måla fan på väggen och se mörkt på det (jag gör det väldigt lätt) men som du säger, han är så liten och om det skulle vara något så kan det säkert tränas bort eller så pass att det inte blir något bestående. Bra att de sett det redan nu! Vi har så bra vård i Sverige att lilleman och ni säkert kommer få ordning på det som kanske inte riktigt fungerar idag.

Ida blir ganska konstig i magen av nötkött har vi märkt. Kanske Nils reagerat på samma sätt?

Du ska se att det ordnar sig!

Styrkekramar från oss!

Lisa Christensen sa...

Usch, vad jobbigt! Men precis som Ingela skriver är ju vården i Sverige så bra och OM det mot all förmodan skulle vara något är det ju verkligen upptäckt i tid. Men jag är säker på att det inte är något. De vill ju hellre vara FÖR noggranna.

Varma kramar från Seychellerna!!