Kalaskille!

Igår var vi på kalas - sötaste Wilma fyllde 4 år! ! Nils förberedde sig och borstade håret fint, och visst är han snygg i skjorta och jeans!?

Födesedagstjejen är väldigt förtjust i lillkompisen. Han var aningens tveksam till långa brottningskramar dock... Men alla grejer en 4-årig tjej har är vääääldigt intressanta. Han hade jättekul! Tack fam K för ett mysigt kalas!


Vi stannade sist av alla och åt söndagspizza, mysigt! Men det blev lite sent hem för Nils som krånglade lite inatt. Han, stora killen, sover för övrigt i sitt eget rum nu varje natt! Skönt för oss alla tror jag (Henrik snarkar och Nils gnäller.... Hm, eget rum till mig med kanske?!)

Vår sötskrutt häromdagen:

Han står faktiskt rätt så bra nu! Ändå tills han ramlar... Han har ingen bra teknik för det. Spänner sig istället för att mjukna och sätta sig. Hoppas att vi kan få lite hjälp med det. På torsdag ska vi träffa nya neurologen och på fredag ska vi till nya sjukgymnasten. Han sätter sig fortfarande varken upp eller ner och det är lite bekymmersamt. Men han går bra när man håller honom i händerna, korsar inte alls lika mycket och har egen balans och benstyrka.

På torsdag ska vi också besöka en speciell förskola. Vi fick tips om en allergiförskola med mindre barngrupp och högre personaltäthet eftersom Nils är extra infektionskänslig. Dessutom är vissa i personalen undersköterskeutbildade vilket känns bra! Får se hur det känns när vi är där. Än så länge positivt! Förutom att det ligger i en helt annan del av kommunen... Jag hoppas att de ska kunna hjälpa Nils med det han ev behöver stöd med när han isf ska börja - motoriken och gymnastiken. Dit är det särskild prövning och vi kan få bestämma rätt mycket själva om när han ska börja istället för att vänta på plats här där det är jätteplatsbrist vilket förstås också är ett stort plus! Om ett par år kanske han kan byta till en "vanlig" förskola närmare där vi bor så han kommer in i gruppen han ev kommer att gå i skolan med sen och så. Men vi får se...


Slutligen:
Smaskens att få smaka smet... Han brukar bli rädd för elvispen men den här gången gick det bra. Det var spännande med innehållet!

Kladdgubben!

Att han är bra på att kladda Lilleman, det vet väl alla vid det här laget... Men ibland blir det värre än annars. Det roliga är att han faktiskt vill äta själv och börjar lyckas äta med skeden ibland... Igår gick kvällsgröten till så här:

Sötskrutten idag! Moster har valt nappen, matchar fint med det turkosa tycker jag!

Jaha!

Ja, det är inte så att bloggen uppdateras dåligt för att det inte händer något utan snarare tvärtom. Full rulle med jobb och diverse annat. En av Nils nya favoriter är att lyssna på barnskivor. Han sitter som helt förtrollad och tittar på CDspelaren som lyser lite och lyssnar. Ibland klappar han händerna och trallar med lite. Sötskrutt!


Larmet är borta nu! Vi gjorde en andningsregistrering här hemma för tre veckor sedan och den visade inga apnéer så dr B tyckte att det var dags att avveckla larmet. Jag trodde att det skulle kännas jättesvårt och att jag inte skulle kunna sova alls. Men det går faktiskt bra! Vi började med att inte ha det på förrän i gick och lade oss för att sedan stänga av det mitt i natten (efter ett fellarm) och sedan hade jag inte ens med mig det till mamma i helgen när vi sov där! Så det är ett ytterligare avslutat kapitel i den är historian! :) Nu är han ju över ett år korrigerat också (förra torsdagen/fredagen) och det firade vi med litet minikalas förra söndagen. Smaskens med kanelhavrekaka... Busigt! Och så fick han världens bästa paket av min moster och kusiner (Joel hade valt - mycket bra!), en polisbil med sirener som blinkar och låter! Tack så mycket!! (Jag fick min födelsedagspresent också - ett par uuuunderbara röda Converse! Total lycka! Tack tack tack!!!) Veckan fram till "födelsedagen" var tuff faktiskt. Känslomässig bergochdalbana. Det är verkligen fortfarande otroligt känsligt allting.


Vår lilla stora kille älskar verkligen bilar! Han kör med dem fram och tillbaks och brummar allt han kan... Vart ska detta sluta?!


Den motoriska utvecklingen går framåt om än fortfarande långsamt. Han vågar och kan stå lite själv nu även om det är lite osäkert. Han kan ju inte ta sig tillbaka ner till golvet på ett bra och mjukt sätt. Men, han ber om hjälp vilket är toppenbra! Sträcker ut sin lilla hand och vill ha assistans. Premiärståendet kom faktiskt förra lördagen när vi hälsade på min fina jobbarkompis Marie och hennes Amanda. Nils blev kär i leksaksspisen och stod där och bankade! Stoltheten hos mamman går inte att missa va?!

I tisdags var vi på nya habiliteringen och hade ett första möte med kurator, psykolog och nya sjukgymnasten. Det kändes JÄTTEbra! De var trevliga, tydliga och proffsiga! Sjukgymnasten var ung och verkade positivt lagd! Skön kontrast... ;) Det kommer att bli bra! Vi kommer att få ordentlig hjälp och stöd med allt vi behöver, t ex inför förskolestart sedan, försäkringskassan och framför allt vår mentala hälsa och Nils motorik! Första mötet med sjukgymnasten blir 2 oktober! Spännande! Ingen av de tre verkade så värst bekymrade över hur det kommer att gå för Nils, han är ju så pigg och glad och pratar och ålar och socialiserar... Lilla solstrålen, som han verkligen är fortfarande, charmade loss som vanligt! De verkade t o m tveksamma till bidrag från f-kassan för att han förmodligen är för frisk. Det gör inget som Henrik sa - hellre det!

Vi var hos den "gamla" sjukgymnasten för sista gången i torsdags och det var väl som vanligt... ingen riktig ordning men vi ska iaf få låta Nils prova gåstol. Inte för att han lär sig gå så, sa hon, men för att han ska komma upp och få nytt perspektiv och vara med på ett annat sätt. Och det är det nog verkligen dags för! Han blir frustrerad av att inte se ordentligt från golvet. Han vill ju gärna vara med där vi är. Han har dessutom börjat stå på knä en del! Reser sig lite och har stått och gungat lite ett par gånger! Mycket bra!!! Nu sak vi lära honom att sätta sig från liggande och komma ner till liggande från sittande på ett kontrollerat sätt. Lättare sagt än gjort men.. vi kämpar vidare!

Nu vet ni lite mer om läget! Ska återigen försöka skärpa mig.. Och ta mer kort igen! Fy vad jag har lagt av mig...

Framsteg framsteg varje dag!!

Han börjar kännas så stor vår lillskrutt! Visar mycket tydligare vad han vill (och inte vill...) testar nya saker, vidgar sina vyer. Här nedan ny frisyr - fast pappa var nog skyldig.. Men han har hår!!!
Och han ålar som ett riktigt proffs, sätter sig och ställer sig upp bra, stödjer mer på knäna vilket är jätteviktigt nu för motoriken! OCH - han har äntligen lärt sig att klappa händerna ordentligt! Den lilla rackaren har ju haft ena handen stängd men för en vecka sedan ungefär så kom han på det! Så himla himla gulligt!! Ibland gör han det när han vill ha uppmärksamhet.. ;)

Impar på moster:Efter att Nils rum är nu färdigrenoverat så har hela familjen flyttat in dit och det stora sovrummet ska få sig ett ansiktslyft! Härligt! Henrik är jätteduktig och fixar och jag åch Nils håller oss ur vägen så gott vi kan... Vi var vid Görväln i helgen med mormor. Så mysigt och fint! Nils som älskar vatten passade på att doppa fötterna och fascineras av änderna.

Se vilken duktig kille som övar sig på att stödja på knäna! Sjukgymnastiken går bra nu! Han gör framsteg hela tiden! Blir lite säkrare och mer följsam för varje dag. Det kommer att bli bra det här! Idag visade han att han vill resa sig mot soffan. Han törs inte själv än utan sträcker sig efter en hjälpande hand.. Men snart! Hjälp - då får vi inte en lugn stund! Han är ju sååååå nyfiken på ALLT!

Och det gulligaste bara som avslutning: han ligger lite på mage/sidan, tar en bil i ena handen, kör den fram och tillbaka och låter "brrrrrrr". Haha! Sötaste i världen!