onsdag 23 december 2009

GOD JUL


Vi kallar honom Roller-Boy



Mer om detta vid ett senare tillfälle (har tänkt skriva om det i en veckas tid nu, men...).




Nils har blivit med rollator!! Genom habiliteringen, förstås - bästa sjukgymnasten, så nu knallar han runt här hemma och är stolt som en tupp. Lycklig som aldrig förr och det stärker både kroppen och självkänslan tror vi! Döm själva:


video

tisdag 8 december 2009

Nr 8

Tand nummer 8 har kommit upp! Nu blir det äntligen symmetri igen! :)

Han är mycket piggare nu gullskrutten och det är så underbart att ha vår vanliga Nils tillbaka! Imorgon är det dags för sjukgymnasten igen - hoppas att det blir ett bra besök. Han har varit hängig nästan varje gång vi har varit där.

Nu läggdags. Jag är helt utmattad...

söndag 6 december 2009

Tur och retur

Long time... igen!

Veckan hemma efter permissionen (vi blev utskrivna dagen efter jag skrev sist där...) var sådär. Hans andning var fortfarande ansträngd och nätterna rätt jobbiga. Jag ville åka in ett par gånger under veckan men Henrik tyckte att vi kunde vänta. På lördagen var iallafall gränsen nådd och vi åkte in igen (vi hade finbesök från Uppsala så Henrik stannade hemma och jag fick med mig mormor och morfar Pelle istället). Ca 17 åkte vi in och klockan var väl närmare 20 när vi kom in i ett rum. Läkaren då var fantastisk och supernoggrann! Hon trodde att det nog hade utvecklat sig till förkylningsastma också. :( Han fick ny cortisondos, nya inhalationer... Och så blev vi inlagda igen!

Heeela långa veckan låg vi inne, känns det som, med jobb-pusslande och skiftbyten... Onsdageftermiddag åkte de hem på permis igen med återbesökstid på eftermiddagen dan därpå. Då var han inte mycket bättre så vi tjatade till oss en permisnatt till. Och faktum är att då började det vända! Det är så fantastiskt att få lyssna efter hans andning ibland (och lite läskigt på samma gång...) och han är mycket piggare och leker och skojar. Vår gosigaste guldkille är tillbaks!

Läkarna på avdelningen gjorde äntligen lite nya utsvävningar och vi ska få träffa en hals-specialist som ska kolla om Nils ev fått nån rispa i halsen efter intuberingen när han var nyfödd eller så. Dessutom ska vi få kontakt med en "egen" läkare här i förorten som vi kan kontakta om det blir så här fler gånger. Sist men inte minst fick vi med oss Pulmicort och en "blåsa" hem så han får andas in morgon och kväll tills han är symtomfri! Känns bra att det blev allvar och ordning och reda tillslut!

Nu hoppas vi innerligt att han blir bättre och bättre och bättre och fortsätter att vara pigg och go och glad!

Tack igen för all omtanke!
Kram från oss!

söndag 22 november 2009

Hemma!

Nu är vi äntligen hemma igen! Förvisso på s k permission, vilket innebär att vi fortfarande är inskrivna på sjukhuset och välkomna tillbaka om det blir för kämpigt här hemma, men ändock hemma!! Lilleman sover i sin egen säng! Vilken underbar känsla det är... När han kom hem och fick se alla sina saker och bara vara hemma var det som att lite till släppte! Det var vad de sa från sjukhuset också - att även sådana här små barn kan bli deprimerade av att vara "instängda" i ett litet, tråkigt sjukhusrum och det kan påverka tillfrisknandet negativt. Även om vi har gått ut och promenerat och tittat på Norrtullsbygget, helikoptern, ambulanser, duvor, träd och folk så är det ändå rätt trist! Så, nu är vi hemma... Hoppas att han börjar äta och dricka lite bättre nu igen också.
Mariekex får man visst äta, enligt doktorn, när man är sjuk... Ny favorit och han är så himla söt när han gnager i sig dem. Det blir lite smuligt men vad gör väl det!! :)
Plåstret på handen är för att PVKn skavt lite. Hoppas hoppas hoppas att det inte blir infekterat och jobbigt... Hans första infektion kom av att en PVK gått igenom huden och det kommit in ån bacill (förmodligen) när han var 8 dagar gammal. Känsligt läge som ni förstår!

Bildbevis på när han reste sig i sängen! Han är mycket mycket stadigare nu, det går fort framåt känns det som. Även om den här veckan inte har bjudit på någon intensiv gymnastik har han stått en hel del.

Läsa böcker är det bästa, nästan! Han bläddrar så fint... Och han pratar massor nu, nya ljud och stavelser och härmar. Snart förstår vi kanske vad han menar också! Ha ser dock till att bli förstådd med gester och annat. Ibland tar han t o m tag i våra händer/huvuden och vrider och flyttar så det blir rätt! Gulle!

Ute på äventyr i "friska" luften. Spännande med alla maskiner och bilar.
Nu hoppas vi på en lugn natt och att vi inte behöver åka in igen!




lördag 21 november 2009

En vecka snart...

Imorgon är det en vecka sedan lillgubben blev inlagd och han är kvar... Värst vad långdraget det blev. Det var det ingen som hade väntat sig. Varken läkarna eller sköterskorna, och allra minst vi. Mycket märkligt. Okej att han hade varit förkyld länge men det här... Men läkaren idag sa att de får in några sådana här fall om året. Han är väl lite extra känslig då. Andningen är betydligt bättre stundtals och de två senaste dagarna har inte behövt inhalera riktigt lika ofta. Natten mellan torsdag och fredag var det värsta jag varit med om däremot! Jag tror de inhalerade honom varje kvart-halvtimme under några timmar. Han var verkligen risig!! Så himla hemskt! Det fanns inget jag direkt kunde göra och han bara rosslade. Han fick omväxlande adrenalin och koksalt som planerat men utöver det tryckte de i honom en ny dos cortison och så fick han inalera Ventoline. Lyckligtvis var den här senaste natten bättre, men jag är helt slut efter 5 nätter på sjukhuset, vakandes och vaknandes titt som tätt. Inatt sover jag hemma med mamma på besök. Gillar inte att sova själv...

Jag har tänkt rätt mycket på förra gången vi låg på sjukhus länge. Det är INTE roligt! Nåväl, Nils mår faktiskt bättre idag kan jag glädja er med, men han är inte helt bra och äter och dricker för dåligt... Lilla hjärtat har gått ner lite och vägde imorse bara 9435 gr med pyjamas... Får se hur långe de behåller oss.

Kanske skriver mer sen eller imorgon men nu ska jag ta en välbehövlig lååång dusch!

Kramar tillbaka till alla er fina som skriver, höra av er och bryr er! TACK!

tisdag 17 november 2009

Kvar..

Vi, eller Nils rättare sagt, får stanna kvar på sjukhuset lite till. Andingen är fortfarande tung och han har lite feber. Men det sa doktorn var ett bra tecken, att kroppen tar hand om sjukdomen. Men lilla hjärtat är lite medtagen nu tycker vi. Det verkar göra ont i halsen efter all hosta och rosslig andning så han har fått ett par omgångar Alvedon nu.

Igår tog de slemprov som visade: ingen svinis och ingen RS vilket är jäääätteskönt!! Förmodligen, enligt läkarronden imorse, orsakas det av ett annat virus som typiskt ger krupp. Men det tar längre tid att få svar på. Hur som helst blir vi kvar lite till och han får vila och andas adrenalin och koksalt. Vi ska ut och få frisk luft också.

Även om han är lite medtagen så leker han och skojar emellanåt och igårkväll reste han sig mot spjälorna i läskiga sängen och så stod han där en stund... Wow!!! Det händer grejer!! Älskade gullunge vad han kan!

Jag har varit här hemma en vända och varit hos läkaren och blivit sjukskriven veckan ut. Skönt, men vi får se om jag utnyttjar hela. Har en massa på jobbet som jag måste ta tag i... Jobbigt att slitas mellan en massa såhär! Nu ska jag duscha och tvätta håret...

Förresten har vi fått förskoleplats nu! Det är klart att han får gå på allergiförskolan och de har bra samarbete med habiliteringen och det kommer att bli SÅ bra!! I slutet av februari börjar det äventyret...

måndag 16 november 2009

På sjukhus!

Ja, så är det! Fantastiska lilla killen har svårt att andas. Efter förra inlägget har han blivit mer förkyld igen och i torsdagskväll började han få lite förhöjd temp. Han hade också nån läskig hosta som mer och mer började låta skällande. I fredagsnatt åkte vi så in till akuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus och efter måååånga timmar fick vi diagnosen falsk krupp, en hutt Betapred och åka hem med råden att vara ute i frisk luft, sova upprätt och komma in om det blev värre igen. I lördags var han inte helt okej, men bättre när han sov i vagnen i frisk luft så vi väntade oss att det skulle bli bättre. På kvällen tyckte vi inte att han blivit riktigt bra under dagen och var på väg in - men då var det som att det släppte, så vi åkte hem och sov en natt till hemma.

När han sedan vaknade igårmorse så lät han riktig illa! Tung tung andning, rossliga hostningar och hade indragningar både vid bröstkorgen och halsen. Läskigt!! Så vi ringde sjukvårdsupplysningen som sa att det kallades obstruktiv andning och att vi skulle åka in direkt! Så det gjorde vi. Har lite ångest över att vi ändå väntade ett par timmar över frukost och så där på morgonen... men men.

När vi kom in blev han precis sämre och lite grå om nosen och läpparna, tyckte jag så jag mer eller mindre sprang in (dramatik!) medan Henrik parkerade bilen. Sköterskan i inskrivningen bara hörde och så gick hon med oss så vi fick ett rum och ett helt team med oss på en gång! Så himla proffsigt. Läkaren var superbra och kollade noga, han fick andas adrenalin direkt och så fick han mer Betapred. Hon lyssnade på hans lungor, kollade öron och hals. Jag slogs av att bland det första hon frågade var om han var för tidig. Hur kunde hon veta det??! Hon ordinerade 2 doser inandning och sedan skulle hon komma igen. Men det blev ingen förbättring. 2 doser till... men ingen förbättring. Så då skrev hon in honom! Hon sa att det var bäst så de fick koll på det och så att vi inte skulle åka hem och sedan komma in igen när det blev värre. Klokt!
Rätt snart därefter fick vi komma till nästa avdelning där han har fått mer adrenalin, varannan/var tredje timme samt vätskedropp för de förlorar tydligen mycket vätska när de andas så snabbt och ansträngt.

På akuten i pappas famn.
Kramas med mamma - trött kille!

På avdelningen fick han en PVK (infart för dropp) och ett stort bandage om den. Sedan somnade han...

? Visst ser sängarna inte så roliga ut?!

Tapper skrutt leker lite med en bil.

Lite bus och gos finns det också kvar i honom förstås!! Även om han faktiskt har varit rätt så tagen av allvaret och medicineringen.

Present från mormor - söta små apor till världens sötaste Nils!!

Endast en förälder får sova kvar och det blev Henrik. Jag håller nämligen själv på att återhämta mig från sjukdom - halsfluss - och det går väl sådär efter sömnlösa oroliga nätter...
Har faktiskt sovit hemma hos mamma inatt, hon kom och hämtade mig igår och nu efter lite frukost ska jag bege mig till ALS och träffa fina grabbarna igen. Pratade med Henrik och han sa att det inte är någon jätteförbättring nu heller så vi får se vad de hittar på med honom idag. Har inte fått några indikationer på vad det kan vara... Inte många prover tagna heller, CRP visar ingen infektion men det är det enda de har tagit.
Kommer info när jag vet mer!

lördag 7 november 2009

Bättre och bättre...

Nu mår han mycket bättre lilla korven! I tisdags när jag kom hem från jobbet blev jag så nervös att jag ringde sjukvårdsupplysningen och på deras inrådan lokala sjukhuset. Han andades tungt tyckte jag och det klarar jag inte av! All andningskontroll och andningsuppehåll vi har gått igenom.... Men han somnade gott innan vi skulle iväg till sjukhuset efter lite nässpray. Andingen blev lugnare så de tyckte att vi skulle låta honom sova och avvakta till nästa dag. Så det gjorde vi... Och i onsdags mådde han bättre! Då vände det och både onsdag och torsdag natt sov han hela nätterna igen. Skönt för två slitna föräldrar kan jag lova! Nils är fortfarande lite hostig och vi får torka näsan några gånger om dagen men han är pigg och glad igen! Tack för det!!

Och tack för uppmuntrande och kloka kommentarer fina ni!!





... vi har börjat klura på en önskelista till Lilleman då några redan frågat vad han önskar sig av Tomten. Om ni vill "boka" ngn sak hör av er så stryker jag det från listan... :)

söndag 1 november 2009

Snorunge!

Hjälp! Min bebis är förkyld!! Det är helt hemskt. Min fina, goa, glada Nils är hängig, snorig och hostig! Jag får lite panik nästan, det är så det kryper i mig - jag vill bara gör ALLT för att han ska bli frisk. NU! Men det finns ju inte så mycket att göra... Nässpray och pussar, lite te (det är väl inte farligt??!!) och sömn... Känner hur förfärligt o-bra jag är på sånt här! Jag blir hönsig direkt! Nyss när han vaknade till och hade svårt att komma till ro igen lade jag mig med honom halvsittandes i vår säng och så somnade han bredvid mig med huvudet lutat mot min sida. Jag blir nästan gråtfärdig - han är så fantastisk och så perfekt! Och jag orkar inte riktigt att han ska vara sjuk... Tänkte tillbaka på neo. Det har nog satt djupare spår än jag kan ana. Samtidigt som jag känner mig lite fånig över att jag stressar upp mig över en förkylning (han har f ö inte ens feber) så försöker jag vara snäll och tillåtande mot mig själv. Det är väl inte så konstigt, och jag får tycka att det är jobbigt! Sen får folk tycka att jag är larvig hur mycket dom vill. Och jag vill inte höra att "jaja, vänta bara tills han börjar på dagis, då..." Jag vill inte att han ska det då. Jag står inte riktigt ut med tanken på att han ska vara sjuk mest hela tiden. Han har haft små förkylningar förut (trodde vi...) men inget riktigt i närheten av det här. Snorig men knappt påverkad. Det här är en riktig! Han hostar t o m lite ihåligt och då - p a n i k! Tänk om han slutar andas..... Hur ska jag kunna sova inatt?! Inget larm eller monitorer. Bara okunniga föräldrar... Det började i torsdags men fram tills nu har han kunnat sova ostört iaf. Nu blev det ytterligare en dimension jobbigare. När ska man ringa och be nån lyssna på honom?!


Innan sjukdomen: Busig och kladdig som vanligt! Nu är det slut med gröt. Fil och havrefras är det som gäller! Emellanåt lyckas han t o m äta en och annan med sked!





Lite roligare saker finns också att berätta som tur är! :) Jag blir ju dagligen förundrad över hur stor han är och hur mycket han lär sig och utvecklas hela tiden! Nuförtiden kan han bygga torn med klossar (läs: lägga en kloss på en annan), stoppa ner klossar och andra föremål i lagom stora hål, häromdagen stoppade han t o m ner ett sugrör i öppning på en Ramlösa-burk (!), och han slickar av smöret från smörgåsen! Som stora killar gör! Haha! Och så drog han med fingret i smöret och slickade av det, så gullig och en sån där typisk barn-i-den-här-åldern sak att göra.

Han pratar jättemycket och härmar en massa ord (ljud). Imorse lät det som "jag älskar dig" och ni förstår... Hjärtat spricker ju nästan! Han säger iaf verkligen 'fisk', 'slut', 'Titt-ut', 'kaka' och så mamma, pappa, hej, och så. Ibland något liknade puss, gott, macka (?), dricka.


Nyfunnet intresse, "dega", fast han smakade för mycket på trolldegen så vi väntar nog lite till nästa gång!


I fredags tog han sig förresten ner från stående mot soffan till golvet med hjälp av lite kortare avstånd i form av kuddhög! Sån duktig kille! Vi var hos sjukgymnasten i torsdags och det var bra. Ska tillbaka varannan vecka nu och så ska vi kolla upp massage och hoppas att det hjälper lite till!



Det var synd att den här bilden blev så suddig, men det är lätt hänt när man tar kort i farten.. Lillmorbror Linus var hos oss häromdagen och då passade Nils på att ta med honom på promenad...

söndag 18 oktober 2009

Nya upptäckter...


Började skriva igår, söndag, men då ville inte lilla bloggen ladda upp bilder så... nytt försök idag!

Nils är, som jag har skrivit hundra gånger förut, så himla härlig. Han skojar och vill vara med där "det händer". Nu leker han också på ett annat sätt och han lyssnar på sagor och pekar och pratar. Idag, imorse när vi åt frukost, var första gången han i samband med att han gjort illa sig (havrefrasen var lite hård att tugga med bara tandköttet...) som han sagt "mamma". Det var så gulligt och jag blev alldeles varm! Han vet! :) Han vägrar fortfarande göra saker på uppmaning med undantag för någon enstaka gång, t ex "Var är lampan/pappa/mamma/näsan?" men han v e t egentligen (Hoppas jag!!). Envis liten trollunge har vi. Han blir SÅ arg när vi tar något ifrån honom som han inte får tugga på... Och han jobbar hårt med motoriken nu! Han går faktiskt rätt stadigt när han håller i våra händer och framförallt vill han inte bli buren längre utan gå själv. AJ aj aj våra ryggar! Men det får det vara värt... :)

Förra helgen fick han diska med mig och det var nog bland det roligaste han har varit med om. Han plaskade och fixade och ville aldrig sluta! Men tillslut var han små fingrar som små russin och resten av Nils kall och blöt så då fick det vara nog. Behöver jag nämna att vi inte var överes min son och jag...?!






Söndagen (fortf förra helgen) träffade vi Äntligen W och A igen! Det var såååå roligt och alldeles för länge sedan. De är stora nu grabbarna! Och de lekte t o m lite. Och kramades vilket var det gulligaste jag sett. Fina fina barnen!




Förra veckan var rätt lugn. Inga sjukhusbesök eller så... Nils var ju på sångstund med mormor på onsdagen som vanligt och hade skrattat åt de andra, större barnen när de lekte. Kul! I lördags var på middag hos familjen K och Wilma 4 år är superkul att leka med! Nils jagade henne och lekte med klossar och skrattade beundrande.. Vilken kompis! :) Han skulle ha haft en storasyster lillgubben- men det blir svårt att ordna, hehe.



måndag 28 september 2009

Kalaskille!

Igår var vi på kalas - sötaste Wilma fyllde 4 år! ! Nils förberedde sig och borstade håret fint, och visst är han snygg i skjorta och jeans!?

Födesedagstjejen är väldigt förtjust i lillkompisen. Han var aningens tveksam till långa brottningskramar dock... Men alla grejer en 4-årig tjej har är vääääldigt intressanta. Han hade jättekul! Tack fam K för ett mysigt kalas!


Vi stannade sist av alla och åt söndagspizza, mysigt! Men det blev lite sent hem för Nils som krånglade lite inatt. Han, stora killen, sover för övrigt i sitt eget rum nu varje natt! Skönt för oss alla tror jag (Henrik snarkar och Nils gnäller.... Hm, eget rum till mig med kanske?!)

Vår sötskrutt häromdagen:

Han står faktiskt rätt så bra nu! Ändå tills han ramlar... Han har ingen bra teknik för det. Spänner sig istället för att mjukna och sätta sig. Hoppas att vi kan få lite hjälp med det. På torsdag ska vi träffa nya neurologen och på fredag ska vi till nya sjukgymnasten. Han sätter sig fortfarande varken upp eller ner och det är lite bekymmersamt. Men han går bra när man håller honom i händerna, korsar inte alls lika mycket och har egen balans och benstyrka.

På torsdag ska vi också besöka en speciell förskola. Vi fick tips om en allergiförskola med mindre barngrupp och högre personaltäthet eftersom Nils är extra infektionskänslig. Dessutom är vissa i personalen undersköterskeutbildade vilket känns bra! Får se hur det känns när vi är där. Än så länge positivt! Förutom att det ligger i en helt annan del av kommunen... Jag hoppas att de ska kunna hjälpa Nils med det han ev behöver stöd med när han isf ska börja - motoriken och gymnastiken. Dit är det särskild prövning och vi kan få bestämma rätt mycket själva om när han ska börja istället för att vänta på plats här där det är jätteplatsbrist vilket förstås också är ett stort plus! Om ett par år kanske han kan byta till en "vanlig" förskola närmare där vi bor så han kommer in i gruppen han ev kommer att gå i skolan med sen och så. Men vi får se...


Slutligen:
Smaskens att få smaka smet... Han brukar bli rädd för elvispen men den här gången gick det bra. Det var spännande med innehållet!

tisdag 22 september 2009

Kladdgubben!

Att han är bra på att kladda Lilleman, det vet väl alla vid det här laget... Men ibland blir det värre än annars. Det roliga är att han faktiskt vill äta själv och börjar lyckas äta med skeden ibland... Igår gick kvällsgröten till så här:







Sötskrutten idag! Moster har valt nappen, matchar fint med det turkosa tycker jag!


söndag 20 september 2009

Jaha!

Ja, det är inte så att bloggen uppdateras dåligt för att det inte händer något utan snarare tvärtom. Full rulle med jobb och diverse annat. En av Nils nya favoriter är att lyssna på barnskivor. Han sitter som helt förtrollad och tittar på CDspelaren som lyser lite och lyssnar. Ibland klappar han händerna och trallar med lite. Sötskrutt!


Larmet är borta nu! Vi gjorde en andningsregistrering här hemma för tre veckor sedan och den visade inga apnéer så dr B tyckte att det var dags att avveckla larmet. Jag trodde att det skulle kännas jättesvårt och att jag inte skulle kunna sova alls. Men det går faktiskt bra! Vi började med att inte ha det på förrän i gick och lade oss för att sedan stänga av det mitt i natten (efter ett fellarm) och sedan hade jag inte ens med mig det till mamma i helgen när vi sov där! Så det är ett ytterligare avslutat kapitel i den är historian! :) Nu är han ju över ett år korrigerat också (förra torsdagen/fredagen) och det firade vi med litet minikalas förra söndagen. Smaskens med kanelhavrekaka... Busigt! Och så fick han världens bästa paket av min moster och kusiner (Joel hade valt - mycket bra!), en polisbil med sirener som blinkar och låter! Tack så mycket!! (Jag fick min födelsedagspresent också - ett par uuuunderbara röda Converse! Total lycka! Tack tack tack!!!) Veckan fram till "födelsedagen" var tuff faktiskt. Känslomässig bergochdalbana. Det är verkligen fortfarande otroligt känsligt allting.


Vår lilla stora kille älskar verkligen bilar! Han kör med dem fram och tillbaks och brummar allt han kan... Vart ska detta sluta?!


Den motoriska utvecklingen går framåt om än fortfarande långsamt. Han vågar och kan stå lite själv nu även om det är lite osäkert. Han kan ju inte ta sig tillbaka ner till golvet på ett bra och mjukt sätt. Men, han ber om hjälp vilket är toppenbra! Sträcker ut sin lilla hand och vill ha assistans. Premiärståendet kom faktiskt förra lördagen när vi hälsade på min fina jobbarkompis Marie och hennes Amanda. Nils blev kär i leksaksspisen och stod där och bankade! Stoltheten hos mamman går inte att missa va?!

I tisdags var vi på nya habiliteringen och hade ett första möte med kurator, psykolog och nya sjukgymnasten. Det kändes JÄTTEbra! De var trevliga, tydliga och proffsiga! Sjukgymnasten var ung och verkade positivt lagd! Skön kontrast... ;) Det kommer att bli bra! Vi kommer att få ordentlig hjälp och stöd med allt vi behöver, t ex inför förskolestart sedan, försäkringskassan och framför allt vår mentala hälsa och Nils motorik! Första mötet med sjukgymnasten blir 2 oktober! Spännande! Ingen av de tre verkade så värst bekymrade över hur det kommer att gå för Nils, han är ju så pigg och glad och pratar och ålar och socialiserar... Lilla solstrålen, som han verkligen är fortfarande, charmade loss som vanligt! De verkade t o m tveksamma till bidrag från f-kassan för att han förmodligen är för frisk. Det gör inget som Henrik sa - hellre det!

Vi var hos den "gamla" sjukgymnasten för sista gången i torsdags och det var väl som vanligt... ingen riktig ordning men vi ska iaf få låta Nils prova gåstol. Inte för att han lär sig gå så, sa hon, men för att han ska komma upp och få nytt perspektiv och vara med på ett annat sätt. Och det är det nog verkligen dags för! Han blir frustrerad av att inte se ordentligt från golvet. Han vill ju gärna vara med där vi är. Han har dessutom börjat stå på knä en del! Reser sig lite och har stått och gungat lite ett par gånger! Mycket bra!!! Nu sak vi lära honom att sätta sig från liggande och komma ner till liggande från sittande på ett kontrollerat sätt. Lättare sagt än gjort men.. vi kämpar vidare!

Nu vet ni lite mer om läget! Ska återigen försöka skärpa mig.. Och ta mer kort igen! Fy vad jag har lagt av mig...

torsdag 3 september 2009

Framsteg framsteg varje dag!!

Han börjar kännas så stor vår lillskrutt! Visar mycket tydligare vad han vill (och inte vill...) testar nya saker, vidgar sina vyer. Här nedan ny frisyr - fast pappa var nog skyldig.. Men han har hår!!!
Och han ålar som ett riktigt proffs, sätter sig och ställer sig upp bra, stödjer mer på knäna vilket är jätteviktigt nu för motoriken! OCH - han har äntligen lärt sig att klappa händerna ordentligt! Den lilla rackaren har ju haft ena handen stängd men för en vecka sedan ungefär så kom han på det! Så himla himla gulligt!! Ibland gör han det när han vill ha uppmärksamhet.. ;)
Impar på moster:Efter att Nils rum är nu färdigrenoverat så har hela familjen flyttat in dit och det stora sovrummet ska få sig ett ansiktslyft! Härligt! Henrik är jätteduktig och fixar och jag åch Nils håller oss ur vägen så gott vi kan... Vi var vid Görväln i helgen med mormor. Så mysigt och fint! Nils som älskar vatten passade på att doppa fötterna och fascineras av änderna.

Se vilken duktig kille som övar sig på att stödja på knäna! Sjukgymnastiken går bra nu! Han gör framsteg hela tiden! Blir lite säkrare och mer följsam för varje dag. Det kommer att bli bra det här! Idag visade han att han vill resa sig mot soffan. Han törs inte själv än utan sträcker sig efter en hjälpande hand.. Men snart! Hjälp - då får vi inte en lugn stund! Han är ju sååååå nyfiken på ALLT!
Och det gulligaste bara som avslutning: han ligger lite på mage/sidan, tar en bil i ena handen, kör den fram och tillbaka och låter "brrrrrrr". Haha! Sötaste i världen!

onsdag 26 augusti 2009

Omställning!

Jaha, nu jobbar jag verkligen! Och vet att jag lever kan jag lova! Heltid är heltid och som alldeles sprillans ny klasslärare är det helsnurrigt till på köpet! Fast underbart roligt! Fantastiskt jobb jag har valt! (Tur att jag tycker det, beh påminnas när CSN knackar på kontot varje månad...) Det har gått förvånansvärt bra att sticka till jobbet varje dag och vara utan Nils i flera timmar. Jag trodde att jag skulle tänka på honom hela tiden och bara vara ledsen men nej.. Klart jag tänker på honom flera gånger om dagen och att jag längtar, men det går bra faktiskt! Och det är världens bästa att komma hem till honom!!! De gånger han har sovit har jag blivit grymt besviken! Idag fick jag det vackraste leendet på jorden och ett par pussar t o m! Riktiga pussar - det var nytt! Lovely! :) Han är fortfarande så ljuvlig att man knappt kan tro det och det har hänt så mycket i hans utveckling senaste månaden. Han är mycket mer "med", pratar, skojar, skrattar. Nu provar han verkligen olika ljud och sätter ihop dem till små haranger och prövar ord, lampa sa han nu ikväll t ex! Och vi har börjat läsa godnattsaga! Tänk att han är så stor att han kan lyssna på en liten saga, sitt/liggandes i knät! Fast igår började han gråta hysteriskt när jag tog den ifrån honom sen... Då blev han liten!

Den motoriska utvecklingen går väl också framåt om än långsamt än... Han är stadigare på armarna nu och använder dem i större grad utsträcka fast på mage, knäna åker upp allt oftare och han har stått nån sekund ibland. Mycket bra! Har faktiskt investerat i ett par krypmuddar som väntas vilken dag som helst. Hoppas på att greppet ska göra att han vågar stå lite längre och träna musklerna.

Nils på kalas! Tänk när han knappt ens kunde öppna händerna. Nu håller han glaset själv!

Ja, förra måndagen var vi tillbaka på Danderyd. Det var roligt att träffa vår doktor som vanligt men Nils skrek lite åt honom, otypiskt Nils men det blev nog för mycket med både neurologen och sjukgymnasten som klämde på honom och sen en hårig karl... Han charmade dom alla igen och lekte och ålade omkring. De såg alla framsteg men vi ska fortsätta få stöd! Nu slussas vi vidare till habilitering här utåt förorten och kommer att ha kontakt med en neurolog på Astrid Lindgren så får vi se. Eventuell röntgen av hjärnan kommer inte att göras förrän han är 18 mån korrigerat och botox verkade väl mindre angeläget än vad vi fått intryck av tidigare. Däremot pratade de om ev resursrättighet när han ska börja på förskola för habiliterings-stöd där. Vi får se, det tar vi då! Tack iaf för att vi bor i Sverige där alla såna här resurser finns!! Gratis!! Fantastiskt land! Det är förstås inte vidare roligt att inse att vi har ett barn som inte riktigt är som "normala" barn, men vi jobbar med det. Jag försöker verkligen att se allt det positiva istället och jobba med det som behöver få ta mer tid. Han kommer att lära sig krypa och gå men senare! Vikt förra måndagen: 9130 gram Längd: 74,5. Finfin kurva fortf tycker läkarna även om det dippade nån millimeter nedåt på vikten. Kan ha att göra med att han rör sig mer kanske?

Han äter bra igen, det var bara några dagar som var besvärliga, men han vill absolut äta själv! Det allra senaste är att han ska ha en sked och köra runt bland maten. Bra träning inför att äta själv med bestick men kladdigt! :)


Gröt gröt gröt! Gröt överallt....

Kladdmonster är vad han är! Igår fick han slicka visparna när vi hade vispat lite grädde till fruktsalladen. Gissa hur gott det var...

Det har hänt andra spännande saker också! Två nya små människor har kommit!

Välkommen Emil! Nils tycker väldigt mycket om honom.

Två nära vänner har som sagt nyligen fått bebisar och det är ju så häftigt. Jag är på något vis lite besatt av graviditeter men vill absolut inte bli gravid själv än. Bara tanken på det ge mig en klump halsen och tårar i ögonen. Vet inte om jag nånsin kommer våga. Hur vågar nån??!! En psykolog hade uttryckt sig ungefär att "jag måste bli det för att gå vidare" men jag vet inte jag. Vill ju gärna få "revansch" med riktig förlossning och allt men, det är ju sååå lång tid 40 veckor, vad vi ska hinna oroa oss. Nej, inte än! Hur fascinerande det än är...

tisdag 11 augusti 2009

Och en månad senare...

... har det förstås hänt hur mycket som helst! :) Nils ålar som ett riktigt proffs och börjar använda knäna mer och mer! Visar intresse av att resa sig och kan stå med stöd mot möbler, går när man håller honom i händerna och korsar fötterna mer och mer sällan! Underbart! Vi är dock ledsna över att allt ålande och magläge verkar ha gjort sittandet svårare igen.. Hoppas att det är en fas innan allt stabiliseras! Så kan det ju vara när barn (elever tänker jag...) lär sig teoretiska grejer; att ett moment helt glöms bort till förmån för ett annat men när även det blivit förtroget poppar det förra upp igen. Hoppas det! På måndag bär det av till Danderyd igen. SAMmottagning med vår läkare, sjukgymnasten och neurologen. Får se vad nästa steg blir... Hoppas på att slippa injektioner och att de bli impade av hur han rör sig nu!

Juli bjöd på uuuunderbar semester och möten av olika slag med många av våra favoritpersoner! Foto-fyrverkeri av delar av sommaren... Hoppas att ingen känner sig bortglömd för det är inte meningen! Bara en produkt av att jag visst hade ca 500 bilder att välja mellan ;)
Så, Nils sommar:

Jordgubbar i massor! Mmmmmm!!
Piggast och goast och gladast!

Hotellfrukost var finfint!!


Första bulan - på mammas födelsedag! :(

Fina familjen A i Växjö! Puss på er!

Spenderat många härliga, busiga dagar hos favvosarna Farmor och Magnus på Öland!

Gammelmorfar och M-L i Färjestaden. Mys!

Är det verkligen rätt att sova så här??!!??!!


Nils skaffade tjej... hehe! Alice, ett halvår yngre, fick både kram och puss!

Sol och bad på Öland!


Var på restaurant på Öland. Det var värsta roliga grejen! Nils social? Svar JA!! :)



Fick och åt en alldeles egen glass av morfar! Tack, mums!


Gosat med bästa farbror Petter i Helsingborg!

Varit på farbror Petters restaurant och upptäckt hur gott apelsin är!

Gungat med kompisen Waldemar! Världskul!

Upptäckt hur kul det är att smita ut...

Och varit på prideparad!


Nu har jag börjat jobba och Nils är hemma med sin pappa på dagarna. Det går bra för oss allihop, men vi behöver nog vänja oss lite.. Får se om vi kan blåsa liv i bloggen nu igen... ;)