Jaha!

Ja, det är inte så att bloggen uppdateras dåligt för att det inte händer något utan snarare tvärtom. Full rulle med jobb och diverse annat. En av Nils nya favoriter är att lyssna på barnskivor. Han sitter som helt förtrollad och tittar på CDspelaren som lyser lite och lyssnar. Ibland klappar han händerna och trallar med lite. Sötskrutt!


Larmet är borta nu! Vi gjorde en andningsregistrering här hemma för tre veckor sedan och den visade inga apnéer så dr B tyckte att det var dags att avveckla larmet. Jag trodde att det skulle kännas jättesvårt och att jag inte skulle kunna sova alls. Men det går faktiskt bra! Vi började med att inte ha det på förrän i gick och lade oss för att sedan stänga av det mitt i natten (efter ett fellarm) och sedan hade jag inte ens med mig det till mamma i helgen när vi sov där! Så det är ett ytterligare avslutat kapitel i den är historian! :) Nu är han ju över ett år korrigerat också (förra torsdagen/fredagen) och det firade vi med litet minikalas förra söndagen. Smaskens med kanelhavrekaka... Busigt! Och så fick han världens bästa paket av min moster och kusiner (Joel hade valt - mycket bra!), en polisbil med sirener som blinkar och låter! Tack så mycket!! (Jag fick min födelsedagspresent också - ett par uuuunderbara röda Converse! Total lycka! Tack tack tack!!!) Veckan fram till "födelsedagen" var tuff faktiskt. Känslomässig bergochdalbana. Det är verkligen fortfarande otroligt känsligt allting.


Vår lilla stora kille älskar verkligen bilar! Han kör med dem fram och tillbaks och brummar allt han kan... Vart ska detta sluta?!


Den motoriska utvecklingen går framåt om än fortfarande långsamt. Han vågar och kan stå lite själv nu även om det är lite osäkert. Han kan ju inte ta sig tillbaka ner till golvet på ett bra och mjukt sätt. Men, han ber om hjälp vilket är toppenbra! Sträcker ut sin lilla hand och vill ha assistans. Premiärståendet kom faktiskt förra lördagen när vi hälsade på min fina jobbarkompis Marie och hennes Amanda. Nils blev kär i leksaksspisen och stod där och bankade! Stoltheten hos mamman går inte att missa va?!

I tisdags var vi på nya habiliteringen och hade ett första möte med kurator, psykolog och nya sjukgymnasten. Det kändes JÄTTEbra! De var trevliga, tydliga och proffsiga! Sjukgymnasten var ung och verkade positivt lagd! Skön kontrast... ;) Det kommer att bli bra! Vi kommer att få ordentlig hjälp och stöd med allt vi behöver, t ex inför förskolestart sedan, försäkringskassan och framför allt vår mentala hälsa och Nils motorik! Första mötet med sjukgymnasten blir 2 oktober! Spännande! Ingen av de tre verkade så värst bekymrade över hur det kommer att gå för Nils, han är ju så pigg och glad och pratar och ålar och socialiserar... Lilla solstrålen, som han verkligen är fortfarande, charmade loss som vanligt! De verkade t o m tveksamma till bidrag från f-kassan för att han förmodligen är för frisk. Det gör inget som Henrik sa - hellre det!

Vi var hos den "gamla" sjukgymnasten för sista gången i torsdags och det var väl som vanligt... ingen riktig ordning men vi ska iaf få låta Nils prova gåstol. Inte för att han lär sig gå så, sa hon, men för att han ska komma upp och få nytt perspektiv och vara med på ett annat sätt. Och det är det nog verkligen dags för! Han blir frustrerad av att inte se ordentligt från golvet. Han vill ju gärna vara med där vi är. Han har dessutom börjat stå på knä en del! Reser sig lite och har stått och gungat lite ett par gånger! Mycket bra!!! Nu sak vi lära honom att sätta sig från liggande och komma ner till liggande från sittande på ett kontrollerat sätt. Lättare sagt än gjort men.. vi kämpar vidare!

Nu vet ni lite mer om läget! Ska återigen försöka skärpa mig.. Och ta mer kort igen! Fy vad jag har lagt av mig...