Omställning!

Jaha, nu jobbar jag verkligen! Och vet att jag lever kan jag lova! Heltid är heltid och som alldeles sprillans ny klasslärare är det helsnurrigt till på köpet! Fast underbart roligt! Fantastiskt jobb jag har valt! (Tur att jag tycker det, beh påminnas när CSN knackar på kontot varje månad...) Det har gått förvånansvärt bra att sticka till jobbet varje dag och vara utan Nils i flera timmar. Jag trodde att jag skulle tänka på honom hela tiden och bara vara ledsen men nej.. Klart jag tänker på honom flera gånger om dagen och att jag längtar, men det går bra faktiskt! Och det är världens bästa att komma hem till honom!!! De gånger han har sovit har jag blivit grymt besviken! Idag fick jag det vackraste leendet på jorden och ett par pussar t o m! Riktiga pussar - det var nytt! Lovely! :) Han är fortfarande så ljuvlig att man knappt kan tro det och det har hänt så mycket i hans utveckling senaste månaden. Han är mycket mer "med", pratar, skojar, skrattar. Nu provar han verkligen olika ljud och sätter ihop dem till små haranger och prövar ord, lampa sa han nu ikväll t ex! Och vi har börjat läsa godnattsaga! Tänk att han är så stor att han kan lyssna på en liten saga, sitt/liggandes i knät! Fast igår började han gråta hysteriskt när jag tog den ifrån honom sen... Då blev han liten!

Den motoriska utvecklingen går väl också framåt om än långsamt än... Han är stadigare på armarna nu och använder dem i större grad utsträcka fast på mage, knäna åker upp allt oftare och han har stått nån sekund ibland. Mycket bra! Har faktiskt investerat i ett par krypmuddar som väntas vilken dag som helst. Hoppas på att greppet ska göra att han vågar stå lite längre och träna musklerna.

Nils på kalas! Tänk när han knappt ens kunde öppna händerna. Nu håller han glaset själv!

Ja, förra måndagen var vi tillbaka på Danderyd. Det var roligt att träffa vår doktor som vanligt men Nils skrek lite åt honom, otypiskt Nils men det blev nog för mycket med både neurologen och sjukgymnasten som klämde på honom och sen en hårig karl... Han charmade dom alla igen och lekte och ålade omkring. De såg alla framsteg men vi ska fortsätta få stöd! Nu slussas vi vidare till habilitering här utåt förorten och kommer att ha kontakt med en neurolog på Astrid Lindgren så får vi se. Eventuell röntgen av hjärnan kommer inte att göras förrän han är 18 mån korrigerat och botox verkade väl mindre angeläget än vad vi fått intryck av tidigare. Däremot pratade de om ev resursrättighet när han ska börja på förskola för habiliterings-stöd där. Vi får se, det tar vi då! Tack iaf för att vi bor i Sverige där alla såna här resurser finns!! Gratis!! Fantastiskt land! Det är förstås inte vidare roligt att inse att vi har ett barn som inte riktigt är som "normala" barn, men vi jobbar med det. Jag försöker verkligen att se allt det positiva istället och jobba med det som behöver få ta mer tid. Han kommer att lära sig krypa och gå men senare! Vikt förra måndagen: 9130 gram Längd: 74,5. Finfin kurva fortf tycker läkarna även om det dippade nån millimeter nedåt på vikten. Kan ha att göra med att han rör sig mer kanske?

Han äter bra igen, det var bara några dagar som var besvärliga, men han vill absolut äta själv! Det allra senaste är att han ska ha en sked och köra runt bland maten. Bra träning inför att äta själv med bestick men kladdigt! :)

Gröt gröt gröt! Gröt överallt....

Kladdmonster är vad han är! Igår fick han slicka visparna när vi hade vispat lite grädde till fruktsalladen. Gissa hur gott det var...

Det har hänt andra spännande saker också! Två nya små människor har kommit!

Välkommen Emil! Nils tycker väldigt mycket om honom.

Två nära vänner har som sagt nyligen fått bebisar och det är ju så häftigt. Jag är på något vis lite besatt av graviditeter men vill absolut inte bli gravid själv än. Bara tanken på det ge mig en klump halsen och tårar i ögonen. Vet inte om jag nånsin kommer våga. Hur vågar nån??!! En psykolog hade uttryckt sig ungefär att "jag måste bli det för att gå vidare" men jag vet inte jag. Vill ju gärna få "revansch" med riktig förlossning och allt men, det är ju sååå lång tid 40 veckor, vad vi ska hinna oroa oss. Nej, inte än! Hur fascinerande det än är...