måndag 16 november 2009

På sjukhus!

Ja, så är det! Fantastiska lilla killen har svårt att andas. Efter förra inlägget har han blivit mer förkyld igen och i torsdagskväll började han få lite förhöjd temp. Han hade också nån läskig hosta som mer och mer började låta skällande. I fredagsnatt åkte vi så in till akuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus och efter måååånga timmar fick vi diagnosen falsk krupp, en hutt Betapred och åka hem med råden att vara ute i frisk luft, sova upprätt och komma in om det blev värre igen. I lördags var han inte helt okej, men bättre när han sov i vagnen i frisk luft så vi väntade oss att det skulle bli bättre. På kvällen tyckte vi inte att han blivit riktigt bra under dagen och var på väg in - men då var det som att det släppte, så vi åkte hem och sov en natt till hemma.

När han sedan vaknade igårmorse så lät han riktig illa! Tung tung andning, rossliga hostningar och hade indragningar både vid bröstkorgen och halsen. Läskigt!! Så vi ringde sjukvårdsupplysningen som sa att det kallades obstruktiv andning och att vi skulle åka in direkt! Så det gjorde vi. Har lite ångest över att vi ändå väntade ett par timmar över frukost och så där på morgonen... men men.

När vi kom in blev han precis sämre och lite grå om nosen och läpparna, tyckte jag så jag mer eller mindre sprang in (dramatik!) medan Henrik parkerade bilen. Sköterskan i inskrivningen bara hörde och så gick hon med oss så vi fick ett rum och ett helt team med oss på en gång! Så himla proffsigt. Läkaren var superbra och kollade noga, han fick andas adrenalin direkt och så fick han mer Betapred. Hon lyssnade på hans lungor, kollade öron och hals. Jag slogs av att bland det första hon frågade var om han var för tidig. Hur kunde hon veta det??! Hon ordinerade 2 doser inandning och sedan skulle hon komma igen. Men det blev ingen förbättring. 2 doser till... men ingen förbättring. Så då skrev hon in honom! Hon sa att det var bäst så de fick koll på det och så att vi inte skulle åka hem och sedan komma in igen när det blev värre. Klokt!
Rätt snart därefter fick vi komma till nästa avdelning där han har fått mer adrenalin, varannan/var tredje timme samt vätskedropp för de förlorar tydligen mycket vätska när de andas så snabbt och ansträngt.

På akuten i pappas famn.
Kramas med mamma - trött kille!

På avdelningen fick han en PVK (infart för dropp) och ett stort bandage om den. Sedan somnade han...

? Visst ser sängarna inte så roliga ut?!

Tapper skrutt leker lite med en bil.

Lite bus och gos finns det också kvar i honom förstås!! Även om han faktiskt har varit rätt så tagen av allvaret och medicineringen.

Present från mormor - söta små apor till världens sötaste Nils!!

Endast en förälder får sova kvar och det blev Henrik. Jag håller nämligen själv på att återhämta mig från sjukdom - halsfluss - och det går väl sådär efter sömnlösa oroliga nätter...
Har faktiskt sovit hemma hos mamma inatt, hon kom och hämtade mig igår och nu efter lite frukost ska jag bege mig till ALS och träffa fina grabbarna igen. Pratade med Henrik och han sa att det inte är någon jätteförbättring nu heller så vi får se vad de hittar på med honom idag. Har inte fått några indikationer på vad det kan vara... Inte många prover tagna heller, CRP visar ingen infektion men det är det enda de har tagit.
Kommer info när jag vet mer!

3 kommentarer:

Lisa Christensen sa...

Åh, nej, stackars lilla Nils!! Blev alldeles förskräckt när jag såg rubriken... Skönt att han i alla fall verkar vara i mycket goda händer på sjukhuset.

Nu önskar jag att han blir frisk snabbt! Tänker på er!

Varma kramar till er alla tre och en extra STOR krya-på-dig-kram till Nils!

/Julie, Lisa & Jakob

Ingela sa...

Åh finaste Nils! Hoppas han kryar på sig fort nu och blir frisk och kry. Och du med för den delen.

Skönt att han är på sjukhus och får bra vård.

Tänker på er!

Stora varma kramar från oss

TantChristine sa...

Älskade unge och älskade familjen! Jag tänker så mycket på er, och hela min familj hälsar så mycket.

Jag slogs av bilderna... att han är så stor. Att det var den underbara skapelsen som är med på alla bilderna sedan både han och bloggen föddes. Att han har kommit så långt i livet, och det har ändå bara börjat.

Massa massa kramar från mig och alla andra!