Oj vad en vecka går fort!

Vår lilla bus! Han har så mycket idéer för sig... häromdagen låg och brummade lite med snodden i munnen och tyckte att livet var roligt! Härligt att han har humor tycker jag! Toker!


Ja, bloggen har inte blivit prioriterad på några dagar, livet har kommit emellan. Nils har fått en TrippTrappstol (min gamla! som även alla mina 3 småsyskon har haft - det ni!!) och han satt jättefint i den när morfar och lillmorbror kom med den och skruvade ihop den.

Jag blev så glad i själen och tänkte väl att detta var svaret på alla sittproblem.. Men så var ju icke fallet så i måndagsmorse bröt jag ihop lite när han inte kunde sitta alls typ... Och sedan har veckan varit lite så. Det tär verkligen det här med sjukgymnastens konstiga uttalanden och undran och oron om han kommer fungera "normalt" och vad som ev är fel... Vi tycker att han är världens bästa och älskar honom gränslöst oavsett men det behöver få sjunka in. Vi måste vänja oss vid tanken och gå vidare och hjälpa Nils på det bästa sätt vi kan - men då behöver vi få klara besked!!! Så vi vet vad och hur mycket vi ska oroa oss för! Den här ovissheten är inte kul!!

Så, vi har tagit det lugnt största delen av veckan, lite promenader och fikor och så...
Och förresten - appropå stolen så var jag faktiskt en sväng på babyland och lät Nils provsitta en tripptrapp med ryggstödsplatta och det verkade funka bra så vi hittade en ny på blocket för halva priset... Hämtade den igår MEN den passar inte!! F'"/%?!"748"!/%¤=n! "Funkar bara på stolar gjorda efter maj 2003" Jag blir vansinnig! Hur mycket knas kan det få vara egentligen??!!

Suck, tur att han är underbar! Han vänder sig numera dagligen från mage till rygg!! Vi är sååå stolta och lyckliga! Innan har det mest varit åt vänster (höger är den spända sidan) men alldeles nyss (kl 18.50 ca när jag sitter och uppdaterar inlägget...) så vände han åt höger! Heja heja världens bästa bebis!

Knasfamiljen har haft en knasig vecka:
Innan idag började jag fundera lite djupare på livet för tillfället. Det är kämpigt emellanåt och har varit i nio månader, men det är ju så stort! Att få barn - en ny liten människa som man vill allt gott i världen och älskar mer än det finns ord.. Och det var just det. Sedan Nils kom känns mitt ordförråd hopplöst fattigt. Det finns inte tillräckligt många fina, innehållsrika, betydelsefulla ord för att beskriva dessa känslostormar... Kanske inte i hela svenska språket?! :)
Har en aning ångest som ni kanske förstår... Vi håller på och byter larmsort, från apnédosan med sladden till en platta i sängen. Lite dödsångest faktiskt men det verkar funka. Inga larm på hela veckan men ovant...

Nils gör iaf enorma framsteg med sjukgymnastiken så det känns egentligen rätt bra! Han är fantastisk och även om jag blir ledsen ibland så överväger det förstås - mesta tiden är jag lyckligast i världen! Och det är tur att jag har så fina människor omkring mig som plockar upp mig när jag är nere... Tack!!!