.. i livet är den här kärleken. Oj, vad det är överväldigande ibland! Idag har Nils haft ont i magen (tror vi). Han var ledsen, inte arg eller missnöjd eller vanligt skrikig utan ledsen. Desperat ledsen. Det var förfärligt. Han lät så liten och det värkte i hela kroppen! Både jag och H grät en skvätt. Vad hemskt det var att inte veta vad det var utan att bara höra hur ledsen han var och inte veta vad man skulle göra åt det. Usch! Jag tror att vi idag verkligen förstod vilken enorm händelse och livsförändring det är att få barn. Han är vårt ansvar och guuud vad vi vill göra ALLT för att han ska må bra. Det var som H sa - han får aldrig göra illa sig eller må dåligt... Så känns det.
Vi har varit oroliga, ledsna, känt oss maktlösa och upplevt enorm ödmjukhet hela sommaren, men nu.. Vår bebis! Finaste finaste! Tänk att våra föräldrar älskar oss så här mycket också. Wow!
Han har iaf pruttat en massa sedan dess så det var nog riktigt jobbigt magknip...
Puss och kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar