Oj oj vad trött jag är! Inatt har han vaknat med ca 1 o en halv timmes mellanrum från kl 1.30 eller så. Det är som A säger - man kan ju förstå varför det används som tortyrmetod. Har ju varit bortskämda några nätter den här veckan med att han har sovit från 22.30 till ca 3.00 så det här var ovant nu.
Dessutom hade jag sett fram emot en lördagmorgon då jag skulle få duscha och tvätta håret utan stress, fixa och äta frukost utan bebis i famnen.. men nej, Henrik skulle iväg till Uppsala och hjälpa våra kära Å och P att flytta. Typiskt! Så det blev en gnällig förmiddag från både min och Nils sida. Inte mycket som har blivit gjort idag. Har placerat oss i soffan mest med avbrott för några små promenader i lägenheten. Har varit lite irriterad på att han inte vill sova själv nån längre stund och känt mig tråkig och dålig, men så får det väl vara vissa dagar. Påminde mig själv om hur jag tänkte i somras när vi var oroliga och han var så pyttig och allt var jobbigt; att om han bara såg till att växa och bli frisk så skulle jag aldrig vara irriterad eller trött... Hm...
Men, damtadaaa....: Nils låg faktiskt själv en ganska lång stund på golvet under en liten "aktivitetsställning" eller vad man ska kalla det. En retro-variant av de moderna babygymmen som vi fått av en pluggkompis till mig. Inte så flådig som ni ser men Nils gillade den och log, viftade och pratade med den. Äntligen kanske det börjar en ny tid av mer självständighet! Vill så gärna börja leka lite också.
Det är något jag har tänkt på många gånger senaste veckorna. När man får en prematur så här så blir pytte-gos-bebisstadiet väääldigt långt. Det är ju helt ljuvligt på sitt sätt och jag kommer säkert sakna det sen när det är förbi, men på något sätt längtar man ju efter utveckling och förändring. Iallafall gör jag det emellanåt, lite nytt och spännande. Han har ju varit "nyfödding" hemma sedan 12 augusti...
Nu är mannen hemkommen! Dags för kaffe och sen D U S C H! Lycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar