Jobbigt och härligt

Vilken lång och härlig dag vi hade igår! Jessica kom hit efter sitt barnmorskebesök och efter lite fixande åkte vi till outlet för lunchfika och lite promenad i affärerna... Så himla himla tråkigt dock att Polarn och pyret därute är skiiiiiitdåligt för tillfället! Nils fick en ny haklapp och en boll. Sjukgymnasten envisas med boll-lek så vi får väl träna hemma nu! Efter några timmar där hämtade vi Wilma på förskolan och åkte hem till oss där mannen i familjen skulle hjälpa min kära sambo med att förbereda för tapetsering/målning i Nils rum. Då Henrik oftast är den som lagar mat men nu var upptagen fick jag ta på mig det: köttbullar med ugnsrostad potatis och mörötter och två såser. Det ni!! :) Tack för en trevlig dag och tack för all hjälp so far!

Besöket i måndags då? Det gick rätt fort kändes det som. Vi hängde inte riktigt med på vad neurologen gjorde men hon böjde och klämde och knackade på honom. Nånting är det som inte stämmer förstår vi iallafall men de kan inte säga nu om det rör sig om något som går att träna bort eller om det är en skada, cp-skada då... Han fick beröm för sitt fina temperament och härliga humör igen och alla tre ojade sig över hans supercharmiga leende vilket ju är roligt!! Men de här med benen och så är jobbigt! Vi ska fortsätta träna och stretcha och fortsätta träffa sjukgymnasten och sedan träffar vi läkarna igen i augusti för att se utvecklingen och diskutera vidare plan. Vill ju så gärna att det bara ska lösa sig så han börjar krypa och resa sig som "alla andra, normala barn", men det får såklart ta sin tid. Faktum är, och det är jättepositivt, att vi kan se en relativt snabb utveckling och förbättring. Handen/händerna är inte alls lika spända längre och han övar t o m pincettgrepp vilket imapde rejält på neurologen och jag suger i mig och tar det som ett fantastiskt gott tecken!!! Att han är så med med blicken och kan hålla kvar så länge och kommunicerar är också indikationer på att det inte är några mentala bekymmer iaf! Det blir nog så att vi får träffa samma sjukgymnast ett tag till... Vi diskuterade byte till nåt närmare men det finns knappt och så tyckte neurologen att hon vi har redan känner Nils sedan länge och verkligen kan se nyansskillnader och framsteg ordentligt, vilket är sant men hon är sååå neggo och tråkig i tonen. Vi får väl se. De jobbigaste beskeden är nog förbi och nu är det mer korta uppdateringsbesök i framtiden gissar jag och det kan vi kanske stå ut med? Jag har lovat mig själv att bli bättre på att fråga rakt ut när jag inte förstår också, för att underlätta kommunikationen!

Så har vi det. Vi bearbetar och accepterar honom som han är för det mesta men det slår till ibland och känns orättvist och jobbigt... Men, vi gör allt vi kan för att hjälpa honom. Kanske är det som arbetsterapeuten sa: i vanliga fall är det barnen som visar föräldrarna vad de håller på och lär sig och är på väg men i såna här fall blir det lite tvärtom, vi måste ligga steget före Nils och visa honom vad vi förväntar oss av honom och uppmuntra.

Och han är ju helt ljuvlig ungen! Så glad och gosig och duktig! Tänk att ha äter små smörgåsbitar själv och har börjat åla bakåt och åt sidan!!

Och vilken fotomodell sen. Vi har fått provbilderna från fotograferingen och jag vågar nog lägga upp ett litet smakprov iaf: