Nya vardagen

Ja, vad gör man hemma när man inte kan göra så mycket? Jag ska ju bara ta det lugnt och det är inte så svårt att motivera. Blir andfådd och yr så fort jag gör någt för fort eller för mycket. Höfterna gör mer ont för varje dag dessutom.

På väg hem från förskolelämningen (blir ompromenerad i backen av pensionärer) så dagdrömde jag om en mysig andrafrukost med en latte och fralla och mys framför TV:n. Men 1. jag dricker inte kaffe nu, inte varit så sugen även om det verkar som att det börjar komma tillbaka och undviker det för att optimera järnupptaget och 2. det är inte mycket bra på TV. Malou t ex är nog den hemskaste jag vet. Igår kom jag hem lite senare och då var det hon. Nyhetsmorgon är okej.

I backen fick jag förresten ett stort leende på läpparna; en ca 85-årig gubbe kom nedsusande, bokstavligen, i snön på sin gamla cykel, med ena foten i backen och blå toppluva lite på sned! Koncentrerad till max och stencool! :)

Nils har börjat ge lite kärleksbetygelser nu, äntligen. Häromkvällen sa han "finaste mamma" och igår vaknade jag av världens sötaste stämma: -Mamma, godmorgon! och en klapp på kinden. Det är ju den stora anledningen till att man vill ha barn. KÄRLEK! Det och att få vara med om alla framsteg. Han pratar i stort sett obehindrat nu, hela meningar och med förklaringar och värderingsord. Jag tror att de flesta förstår det mesta. Sedan pratar han ju som barn gör om vad som helst som har hänt närsomhelst och då är det inte alltid lätt att hänga med, om man inte var med... Igår släppte han händerna igen och stod alltså utan stöd. En mikrosekund, men ändå!

Småpluttarna i magen gör sig påminda stora delar av dagen och jag börjar förstå att jag aldrig kommer att få sova när de väl kommer ut. Igår kom jag och H överens om att vi får ha varsitt "ansvarsbarn" och sova när den sover - haha! Under de timmar Nils är på förskolan då, annars är det bara att bita ihop och tänka på hur mycket man kommer att sakna dem när de flyttar hemifrån. :)
Bland det häftigaste med att vara gravid för andra gången är de "hemliga" stunder när man har alla 3 barnen för sig själv, och känner kontakt med allihop, fast de inte vet eller förstår det. Som vid läggdags när Nils gosar in sig och de 2 små lever runt. Det är lycka!