Matt.

Hur mycket jag än älskar min ljuvliga 2 och ett halvt-åring (eller kanske just därför?!) så blir jag fullkomligt gaaalen på en sak. Tandborstningen. Hur kan denna vana vara en så stor anledning till skrik och bråk och svett och brottning så gott som varenda gång?! Jag orkar inte. Han måste borsta tänderna och vi har enligt konstens många regler introducerat en tandborste att leka med/tugga på innan han ens hade tänder - för att avdramatisera - och borsta VARJE morgon OCH kväll sedan de första må risgrynen syntes. Inget konstigt så långt. Men, någonstans på vägen hände något. Hur ... gör man när gulle vägrar gapa så man kommer åt? Jag är livrädd för att han ska få fula/trasiga tänder, men det här tar knäcken på mig! Han får lite fika och så ibland och det får vi väl sluta med men även yoghurt, frukt, bröd och ja, allt, påverkar ju tänderna. Vi har sjungit sånger och jagat bilar, sagofigurer och tandtroll och det funkar. EN GÅNG VAR! Unge! Jag får verkligen hålla fast honom och han skriker men vad gör man?! Tur att det går över så fort det är klart och sen får man gosa och ösa kärlek vid läggningen! Idag sa han "Mamma, finaste hela världen". (Jag vet inte säkert att han menade mig, det kan ha varit om sig själv han sa det!)

Han är rätt rolig den lilla, och jag önskar att jag kom ihåg allt och kunde skriva ner. Han har börat prata i sömnen. Jag gissar på livliga drömmar för ibland låter han ledsen :( men inatt sa han nåt kul:
-Mamma! Mamma leka dig (mig)! Mamma hämta skruvarna!
Världens sötaste!! Jag kanske borde orka leka mer...