lördag 6 februari 2010

Angående sjukgymnastiken...



Han är så duktig med gåvagnen nu! Sjukgymnasten tycker att han ska ha stadiga inneskor nu för att stabilisera fötterna och hjälpa honom med balansen. Funkar jättebra!!

Vår förskola har visst fått lite skrämselhicka. Vår underbara sjukgymnast skulle ordna så att han har en rullator där också, men när hon ringde om det så ställdes saker lite på sin spets... :) Förskolan undrar nu hur pass rörelsehindrad han egentligen är och hur mycket hjälp han kräver och så - förstås! J (sjukgymnasten) har ringt i veckan och förklarat så förskolechefen ringde oss igår och vill att vi ska hälsa på veckan innan han egentligen ska börja så att de får träffa honom och kan förbereda på bästa sätt! Gulligt sagt eftersom vi först kände oss lite illa till mods. Jag tänkte att de trodde att han inte skulle kunna någonting och kräva extra resurs och "bli en börda". Ni förstår ungefär... det är inte lätt för oss heller att ta in allt runt detta. Vi vill ju att allt ska vara normalt och han är ju världens goaste unge och kan en massa saker! Inte att han ska ses som ett bekymmer och vi vill inte vara besvärliga och... ja. Inte en helt rolig eller enkel sits detta. Som tur är är den här förskolan vana vid att det är speciella omständigheter så det kommer säkert att blir bra. Vi ska dit så att vi får en chans att träffas, så de får träffa Nils, och kan bilda sig en uppfattning om vad som behövs i verksamheten för att han ska få det så bra som möjligt - möblera om eller vad det kan vara. Det var ingenting ovanligt, sa hon, att de gör så här.

Annars går det bra med gympan. Han tar sig framåt bra, fortfarande mest ålandes, men ibland lite på knä! Han reser sig mot allt han kommer åt, flyttar sig mellan saker och tar sig även ner - inte alltid så smidigt men han vågar! Ofta vill han ha stöd och mänsklig kontakt fortfarande men vi peppar och coachar så att han ska våga själv. Det är ju lättare nu när han förstår muntliga instruktioner bättre. "böj på knäna" t ex och "flytta handen". Och han kämpar på med gåvagn och rullator. Tyvärr vill han inte sätta sig upp än. Det vill sig inte bara. Han finner nog ingen anledning till att sätta sig - allt han kan göra i den positionen kan han göra liggandes...

Men vi jobbar på! Tidigare idag byggde jag hinderbana i hans rum:









-Hej då!!

Han blir så lycklig och stolt när han klarar av saker som är svårt. Gullegubben vad han kämpar!

2 kommentarer:

L sa...

Vilka underbara bilder! Han är för söt!Kram, Lotta

Fii sa...

Åååh finaste killen!! Vad söt han är! Och stor! :D Ska bli så himla kul att få träffa er på lördag!!!

Kram