Frustrerad bebis och semesterdags!

Imorrn drar vi till Öland!! Vi ska fira lillprinsens ettårsdag och midsommar med släkt och kära vänner! :) Det ska bli så mysigt och jag har längtat jättelänge! Henrik har jobbat sin sista dag på lääääääänge nu och verkar nöjd med det. Semester + föräldraledighet fram till minst 31 jan 2010. Det ni! Jag har en liten klump i halsen över att det nu är ca 6 v kvar på mitt härliga mammaliv med världens goaste Nils-bebis...

Så här såg det ut i lördags när vi för-firade med ordentligt kalas här hemma! :) Smaskens med tårta kan jag lova! Intensivt men mycket trevligt kalas tycker jag! Tack alla som kom för uppvaktingen!!!!!

Gulle-Nils är ovanligt gnällig och gråtig nu. Minsta lilla gör honom galet ledsen, om nån går mer än en meter ifrån honom t ex. Men framför allt när han inte kan ta sig dit han vill. Han VILL så desperat gärna framåt men kommer på sin höjd lite bakåt... Medvetet rör han sig fortfarande bara som en klockvisare, runt runt runt... Lilla hjärtegrynet! Hur ska man hjälpa?

Så här har vi inte sett honom så ofta... Och jag får ångest över sjukgymnastiken, har övat alldeles för lite, men han har inte velat och där är en balansgång som är svår. Men nu, hjälp... Försöker få honom att resa sig lite mot mig och det har gått någon gång i alla fall. Men han är mer böjlig bakåt än framåt. Jobbigt det där. Och inte har vi hört nåt om en ny tid att träffa sjukgymnasten heller.

Annars är han ljuvlig, gosig och kramas och pussas och säger "mam" hela tiden :) Han äter bra och har numera 3 små söta tänder.

Gos med mammas fina kusiner som stannade kvar hela natten och halva söndagen också efter kalaset! Mysigt! Jag och H blev rejält utklassade i Guitar Hero kan jag avslöja....

Tänk att han fyller 1 helt år på torsdag. För precis ett år sedan var vi lyckligt ovetande om att vi skulle bli föräldrar "på riktigt" redan 2 dagar senare... Var på återbesök på förlossningen förra måndagen så vi fick se lite lugnt hur och vart de hade kört mig och så. Skönt att bättra på minnesbilderna. Allt var ju bara panik och kaos. Får väl se hur det känns på torsdag. Det är så dubbelt när den absolut största dagen, som borde ha varit den bästa och mest fantastiska i ens liv ( och ÄR det såhär i efterhand förstås!) också är den hemskaste mardrömsdagen vi någonsin upplevt. Idag väger han iaf 6,5 ggr sin födelsevikt: 8640 gram och mäter 72 cm! (1317 gr och 39,2 cm 18 juni 2008. Svårt att föreställa sig nu!)

Det mesta är packat och vi satsar på att komma iväg i hyfsad tid imorgon.

TREVLIG MIDSOMMAR!!! Kram!