Första födelsedagen!

Igår fyllde våra ljuvliga småsystrar 1 år! Ett helt, långt år... Otroligt! Dagarna innan den stora dagen funderade jag mycket på hur det var för precis ett år sedan; hur obegripligt stor min mage var och hur overkligt det, trots den långa och kontrollerade graviditeten, kändes att vi skulle få två små bebisar. Två små barn till! Kärleken var jag aldrig orolig för och det behövde jag inte! Det är inte svårt att vara galet förälskad i dessa två små personligheter!
- Elsa, vår gosiga etta, med rådjursögonen och den lite försiktigt blyga framtoningen, som charmar och smälter alla runt omkring med sitt stora leende och sina tusen miner och uttryck och kramar och pussar oss som hon tycker om! Som dansar och sjunger och så tydligt visar vad hon vill med ett "uuuuuh" och hela handen! Hon härmar djurläten och säger, mamma, Alva, Hej, hej då, kom, skål och vet hur man vinkar och gör slängpussar!
- Alva, den busiga tvåan, med de glada, lysande ögonen och som alltid har ett leende på läpparna - när hon inte är missnöjd med något, eller trött, för då låter hon oss veta det med besked! Stora röstresurser i den lilla kroppen som klättrar, och vrider och vänder och ålar och tar sig fram på de mest svåråtkomliga ställen. Hon undersöker och grejar men vill samtidigt ha koll på sina storasyskon och föräldrar så hon kan komma och gosa i våra knän när andan faller på. Hon high five:ar och säger yeah, ropar Alva efter Elsa och säger mamma, pappa, hej då och nej! Det där nejet lär pröva våra redan hårt prövade tålamod har jag en känsla av...
Goaste, underbara ungarna! Deras storebror är lika djupt förtjust i dem som vi, men visar dem vem som bestämmer och de får utstå en del tjuvnyp och hårda tag. I nästa stund är han där med pussar och kramar och delar med sig av leksaker och erfarenheter! Och vad ska väl en storebror göra om inte visa hur födelsdag går till! ;)

Ett urval av bilder på finaste barnen från igår: Födelsedagsfrukost med minitårta och första paketöppningen, sötaste storebror och precis fyllda 1 år (10.09 och 10.11...), mer paket och lek...

Gott nytt år!

Va? Redan sista februari?! Hoppsan! Ja, man kan väl utan att överdriva säga att det inte blir något skrivet här för att orken är slut när kvällen börjar :). Vi har i olika konstellationer och åkommor varit invaderade av baciller här hemma. Nils har varit klart mer hemma än på förskolan sedan terminsstart och det är tufft med alla 3 hemma. Extra tufft när de inte mår riktigt bra! Stackarna, senast var det magsjuka som tärde på oss alla! Vi vuxna klarade oss bra och Henrik kroknade först nu när barnen är pigga igen...

Men, det händer ju skojiga saker också! Elsa och Alva tar sig numera fram snabbt som attan hoppandes på rumpan och vill vara med och äta på och dra i allt! Kul syskontjafs börjar sjunga härhemma... mys!

Elsa babblar mycket och säger några ord som mamma, pappa, namnam, Avva... och låter som en ko! Hon är så söt när hon sitter och nynnar och sjunger och älskar när vi sjunger. Imse Vimse måste vara en favorit för hon visar ofta med händerna att hon vill sjunga den! Och när det sjungs måste man också dansa! Världens finaste dans om nån frågar mig! Hon är en ganska försiktig tös, men supergosig och kramas och pussas mycket. Hon äter helst plockmat själv, med fint pincettgrepp och gillar det mesta även om ärter och kött ligger högt i kurs! (BVC 27/2: 8785 gram, 73,5 cm)

Alva skrattar nästan jämt (när hon inte visar sitt hetsiga temperamentoch blir vrålilsk...) och sysselsätter sig med grejer själv hela tiden. Lite farligt dock för hon äter på allt - gärna papper t ex! Usch! Hon bankar och klappar och skramlar med saker och är den som kommit längst av de små med att röra sig. Hon drar sig upp till knästående och försöker klättra lite. sedan några veckor sätter hon sig upp självmant! Älskar välling mest av allt men tycker om det mesta i matväg även hon, undantaget ris och köttbitar, och mest glupskt åker pasta och broccoli ned! Hon är superkittlig och har ett sådant ljuvligt skratt att det pirrar i hela kroppen när man hör det! Det pirrar däremot inte när hon övar falsettskrik... röstresurser kan jag lova! (BVC 27/2: 8835 gram, 71,2 cm)

Nils är en underbar tre och ett halvt-åring som stundtals driver oss till bristningsgränsen... och andra stunder uttrycker att han älskar oss och pussas och gosar! Då han varit så mycket sjuk nu har han fått titta en del på film och börjar uppskatta annat än Bilar, vilket är trevligt! Trassel är senaste tillskottet och nu vill han ha en klänning... Om det beror på den filmen eller ej vet jag inte men det föll sig på något vis naturligt att berätta det här.. :) Han leker intensivt, rollekar om allt möjligt och filosoferar om tid och rum. Älskar att lyssna på berättelser och dikterar egna! Småsystrarna är fortfarande gulliga, oftast, men han markerar revir hårt och tydligt (och ibland orättvist) så det blir många diskussioner.

Har tagit dåligt med bilder med min fina kamera (skäms!!) men har en hel del på mobilen. Det är fortfarande omöjligt att få till e n bra bild med alla 3 - det blir suddigt hur jag än gör, men de är sötast ändå!


Finaste Nils! <3

Soligt mellis i lekparken i måndags!

3 små svampbarn...

Syskonkärlek! <3

Full-rulle-frulle

Nybadade coolingar!

Gladaste Alva!

Bästa kökshjälpen! (?)

Goaste Elsa!

Bildbomb

Världens finaste barn!!! Störst av allt är kärleken...

Vi mår relativt bra efter lite förkylningar och så. Utveckling sker i rasande takt med de små och Nils kämpar på!
Krya på dig Eivor!! Kram!

Saknar

Saknar den här lilla bloggen. Tänker ofta på saker jag vill skriva, men brist på rutiner överhuvudtaget gör att nån bloggrutin icke finns heller!

Vill visa bilder på mina uuunderbara barn och allt mysigt/tokigt/fantastiskt de gör (och saker som ibland gör mig galen, det vill jag också skriva av mig om.

Nils har iaf börjat på sin nya förskola, vilket underlättar. Elsa och Alva är ny drygt 4 månader och väger 6 kilo! Det har förstås hänt hur mycket som helst och jag är inte dödens trött riktigt varenda sekund numer! Hurra! Igår fick de smaka gröt för första gången och det måste jag berätta mer om!

Nils kan sparka sig fram på sin Bobbycar nu och tar sig upp alldeles själv utan problem även om den rullar lite! Precis hur stort som helst!

Livet går lite uppåt och nedåt här, men för det mesta är det bra! Tänk vad fantastiskt; 3 barn! Och jag får kalla mig deras mamma! :)

Blandade bilder:

Förmiddagsmellis

Efter lite bad och lek är det dags för fika..
- Titta mamma, jag är en stor kille. Jag kan sitta på rumpan!

Inte helt självklart för en stor, liten kille med stela ben...

Godmorgon!

Vi kom hem lite sent igår med tre sovande barn. De fortsatte sova när vi lyfte in dem och sov bra hela natten trots två förkylda (N och E). Nu äter vi frukost. Eller, vissa kladdar frukost... han har börjat leka med allt hela tiden inkl mat. Så fruktansvärt tröttsamt! Men det går väl över!

Tanke: hur hinner småbarnsföräldrar blogga så mycket. Båda senaste inläggen har blivit fördröjda. Har massor av idéer men hinner ju inte skriva ner dem! Sedan jag började skriva har Nils kladdat jättemycket, Elsa ätit och bajsat, Alva vaknat, ätit och kräkts... och lite till. Nu har jag en halv nacka och kallt te framför mig.

Nils och Henrik är ute ich blåser upp poolen. Här ska det börja göras roliga saker för Nils så han förhoppningsvis blir snäll och go igen! (bara det alltså) och inte alien-bråkig, skrikig och sur. Vill ha tillbaka min gamla vanliga Nils, tack!

Är det lördag idag?

Vi myser i Uppsala med bästa Åsa och Per (och Ärtan). Precis nu grillas det på gården och Åsa hämtar (det alkoholfria) bubblet.. Har varit en sväng på stan innan och förundrades av hur lite folk det var en lördag... Men, det är visst torsdag! Skönt med semester/föräldraledighet!

Fastnade...

... och läste om vår blogg. Fastnade i innebörden och sammanhanget. I bilden däruppe. 3 söta barn. MINA barn. De har legat i min mage... Särskilt starkt är ju minnet av de två minsta, sovande, små och nya på fotot. Det var ju nyss de låg där. Båda två, och trängdes. Mitt hjärta svämmar över - de är så fina. Älskade barnen. Men hjälp vad trött jag är. Vi är.

Undrar om jag tänker extra mycket på det för att jag drömde om ett kejsarsnitt till inatt?! Min fasa. Ångest. Behöver nog bearbetas lite till och i ärlighetens namn har det skuggat lyckan över de små liven under den första tiden. Det är inte ner än ett par veckor sedan den stora, svallande ömheten kom på riktigt.

En nytagen bild på det!

Ja, den är suddig men det är så fint när Alva ler!

(Hade gärna haft med Nils på en bild.. på alla 3 alltså, men det är stört omöjligt. Han är något av en ångvält för tillfället. Ni ska få se sen.)

Brum brum

Nu kan han ÄNTLIGEN sparka sig fram på sin BobbyCar. Inte en dag för tidigt och alldeles fantastiskt underbart! Det går inte fort, men framåt... och igår var han brandman ändå från hallen in i köket! Sen blev det roligare att pilla med en liten slang såklart. Typiskt Nils! :)

Skulle ha bloggat direkt var tanken, men kom inte ihåg hur.. (från mobilen alltså. Därav dålig bild med.) Längtar efter att uppdatera mer. Snart så!