Läkarkontroll

Japp, igår var det "besiktning" på närsjukhuset. Det var på tiden att någon fick lyssna på hans lungor och vi fick lite info om hans inhaleringsmediciner. Det lät fint och vi ska testa att trappa ner för att sluta efter jul. Det känns ju helt fantastiskt! Nu väntar vi bara på magnetröntgen och ögonkontroll...

Vikt, med kläder tydligen nu, 12020 gram. Bra! Men H som var med hade blivit stött och arg på sköterskan som skulle väga. Hon kom med en ståvåg och sa "då kan pappa ställa dig här" varpå Henrik säger, "han kan inte stå". Sköterskan (klumpigt) "Va, kan han inte Stå?!" Och H får, som vi alltid får göra, förklara lite fint att han har en CPskada och därför... Hoppas innerligt att hon skämdes och fick sig en tankeställare! Personal på sjukhus om några borde väl vara lite finkänsliga och beredda på allt möjligt!! Tur det inte var jag som var där, jag hade antingen börjat gråta eller slagit till henne tror jag. Mätningen gick inte så bra heller för då ska man stå, visserligen kan någon hålla i men Nils blir nervös.. 84 cm men vi gissar ett par till.

Idag har skrutt varit hemma. Feber inatt, inte hög men ändå, snorig och hostig... Det har inte varit någon större fara under dagen men han är lite trött och känslig - inte riktigt sig själv. Han har blött näsblod också, det gillar jag inte men det är tydligen rätt vanligt. Han har varit i stort sett feberfri under dagen men blir hemma imorgon. När man är sjuk får man mysa i soffan har Nils lärt sig så han har beställt "Bilar" 3 ggr, men den sista såg han inte så länge. Det var när jag var hemma och då ville han hellrde läsa böcker när det väl kom till kritan. Vi läste en bok där ett lejon äter upp en pojke så den behövde vi bearbeta mååånga gånger! Spännande när han blir utspottad igen tack vare att en pingvin biter lejonet jättehårt i näsan...

Nu hoppas vi att hela familjen får sova bättre inatt än igår...

Första mamma-sonsemestern!

Nu är vi precis hemkomna från Oslo där vi har myst med kär vän och hennes sambo. Jag och Nils tog flyget i torsdags och har bara haft det kjempegrejt! På ditvägen var det Nils premiärtur med flyg och det gick helt strålande! Som vanligt med världens bästa barn!! Han är fantastisk; lugn, trygg och nyfiken! Nu på hemvägen somnade han innan vi lyfte och vaknade när vi hade landat... Fredag och lördag har vi åkt och gått runt och tittat och smakat på Oslo... Och världens mysigaste Linda har skämt bort oss! Nu har vi laddade batterier som ska räcka till jul! TACK underbara L och M!

Det största som hände dock var när vi fick ett bord med hörnsoffa på en restaurang och Nils fick krypa/gå runt lite efter att ha suttit i vagnen rätt länge. Han ställde sig på fötterna mot bordet och sen S L Ä P P T E han händerna! Inte så lång stund men nån sekund och flera gånger! Han har stått själv - på riktigt och på eget initiativ! Det är så stort och vi har väntat såååå länge! Hoppas hoppas att släpper lite nu, ett stort steg mot att gå själv!

Kram från oss, om det är nån som kikar in längre... :)
Ska se om jag kan ladda upp nån bild från vårt äventyr sen.

Stolta tårar

Tänk att man kan börja gråta när ens älskade barn helt plötsligt kan nya saker... Idag klättrade Nils upp och satte sig på sin Bobbycar - helt plötsligt, bara sådär så kunde han det. Vet inte hur många gånger vi har försökt men de stela små benen bara bromsat... Jag kunde inte hålla mig, tårarna nästan sprutade. Min fina, fina, bästa Nils-korv!

Jag får väl här och nu då erkänna hur tufft det stundtals varit under sommaren. Alla andra, bokstavligen, springer ifrån Nils i utveckling och han vill inte träna så eller så mycket som vi vill... Vi vill ge honom allt vi kan och hjälpa honom så mycket det bara går och så gör det så ont när vi inte får. I helgen stod han f ö ett par (för oss, långa) sekunder och det är så magiskt! Tänk att han någongång ska kunna det på riktigt!

Han har förstås utvecklats massor inom en massa andra områden under sommaren, jag vet och jag uppskattar det och tänker på det också, men skadan ligger där i bakhuvudet och skvalpar ändå. Han pratar 2-3-ordsmeningar och försöker sig på andra varianter med fler ord. Han benämner de flesta vardagliga saker, härmar och berättar vad han vill. Han äter med gaffel och prövar sig fram med kniv och delar och puttar på. Han bygger duplo och hakar på släp, bygger tåg och bana, gräver, häller, hjälper till med påklädning, försöker ta av och på skorna. Han ritar medvetna saker, som inte alltid är tydliga för oss andra men ändå... Hjärtan är en favvo som faktiskt är likt ibland! I helgen ritade han en gubbe med mun och skägg.

Han älskar tydligen sångstunderna på förskolan och sjöng idag: "Börne pober, börne pober, börne pober..." (Björnen sover alltså, med ungefärlig Nilsfonologi.) Sedan nynnade han melodin till Imse Vimse så det hördes vilken sång det var! Stora killen!! Och förstås: han räknar. Från "tå, tå, tå" till "en, en, en" till nu: "en, tå..." Mycket stolt mamma!

Ska ladda över bilder från den stora Bobbycar-händelsen!

Och en bara för att han är så ljuvligt fin och klädd i sina favvoskor! Röda skor - mammas pojke!

2 år!

Nu har vi en 2-åring hemma! Stor kille! I fredags var det födelsedagen och vi firade med att först besöka en ögonläkare och sedan äta lunch ute för att på kvällen ha grillkalas för släkten. Nils var pigg och glad och nöjd hela dagen och fick massor av uppmärksamhet och presenter. Igår kom grannarna på förmiddagen och senare hade vi ett litet kalas för barn m föräldrar. Det var jätteroligt att se hur de lekte, hjälptes åt med paketen och skojade. Nils pappa blev lite trött av ljudvolymen... 5 små söta barn mellan 10 månader och knappt 3 år låter faktiskt mer än man kan tro! :) TACK alla som varit med och firat vår prinskorv, på plats, med kort, samtal och sms! Jag blir rörd och lycklig av hur många fina männsiskor vår finaste, älskade lillkille har omkring sig!

Det blir ett sista firande för i år med morbror, Carin + våra vänner med grillad korv ikväll. Dagarna 3 ska det väl vara?! :)

Bilder kommer om det lyckades bli några bra!

Jag har hittat en massa nya, fina, intressanta bloggar att följa den senaste tiden. Så nu är jag sugen på att skriva själv igen. Jag har haft lite svårt att ta mig för och bestämma mig för hur jag ska vinkla den här bloggen framöver. Jag tar för få bilder nu och har varit ännu sämre på att ladda över de jag väl tar för att dela med mig av... Nu är det snart sommarlov och då ska jag och Nils-hjärtat njuta av ledighet och mysiga dagar tillsammans! Jag saknar honom! Konstigt hur man kan göra det när man ses varenda dag. Det måste innebära att det är för lite helt enkelt! Älskade lilla finaste gubben! Han trivs bra på sin förskola och vi är också nöjda men jag vill ändå träffa honom mest!!

Våren har varit intensiv i mycket. Sjukgymnastik och bad och läkarbesök här och där, mycket jobb och mycket vardag. I början av maj fick vi träffa neurologen igen och hon diagnostiserade nu Nils problematik som en lätt CP-skada. Ingenting som försvinner men inte heller något som blir värre, som hon sa. Han kommer att lära sig gå, springa, hoppa och cykla och allt det där - det tar bara lite längre tid. Även om vi har vetat om det, egentligen, så krävs det några nya tankebanor och accepterande av situationen. Vi kan inte säga att vi är överförtjusta, klart man vill att ens älskade barn ska ha det lätt för sig, men det här är läget och vi gör vårt bästa i situationen! På plussidan ligger nu iaf att han ska få en magnetröntgen så vi förhoppningsvis får lite svar. Han blir noggrant uppföljd enligt ett specifikt program och vi ansöker om vårdbidrag så jag kan jobba deltid för att hinna med alla besök och träning. Alla nöjda och jag lyckligast som får några fler heldagar med sonen!

Det kommer mera så småningom. Vi landar fortfarande och jag plöjer bloggar och tankar från andra med barn med olika funktionssvagheter/hinder/nedsättningar. Bara en sån sak - vad ska man kalla det? Hur politiskt korrekt och hur tydlig kan/orkar man vara? Vi funderar och lär oss... Tänk vad bra att folk bloggar så jag får ta del av andras verkligheter och liknande situationer. Vi känner inte direkt så många på nära håll! En favorit (som jag hoppas tycker det är okej att jag länkar) är smulgubbe.se som känslosamt men rakt skriver om sin krigarprinsessa. Tack!

Mönstret har f ö kommit i lådan och jag längtar efter att få sätta igång!

Jag vann...

Angående inlägget nedan så vann jag faktiskt ett mönster! Jag blev så himla glad!! Nu ska här sys!

Mycket har hänt här de senaste veckorna, ska uppdatera - jag lovar. När jag orkar. Sommarlovsnedräkning nu kan jag lova!

En speciell sida..

Jag tävlar här hos Pytteliten för att vinna ett mönster till en prematurdocka. Tänk att få sy en mini-minidocka och minnas och kunna visa hur liten Nils var när han kom!
Det finns förstås mer än tävlingen där så ni som känner er manade: kika in! :)

"Den 24 februari 2009 öppnade Pyttelitens nätbutik och Pyttelitens forum startade den 6 juni 2009. Sedan dess har vi blivit 148 medlemmar här men vi kämpar på för att bli ännu fler."
http://pytteliten.ning.com/

Sjukling...

Nils är hemma från förskolan idag. Han är förkyld. Snoret rinner (och ögat med då, som vanligt, fast det är inte rött!) och han har jobbig hosta. Det började på bara en minut i söndagskväll och sedan var hela natten bara gräslig! Han kunde inte sova och blev hetare och hetare... Han som knappt aldrig haft feber - nu vet vi hur en febervarm unge känns eller - bränns, snarare. Dessutom började han andas tungt och paniken satte in direkt i mig. Fy för de där besöken på akuten och när vi var inlagda! Det vill vi inte vara med om igen. Tur att vi har medicin hemma nu att ta till, det verkar fungera! Andningen är inte särskilt påverkad nu alls. Igår skulle han ändå ha varit hemma för förskolan hade planeringsdag men det blev en lite jobbigare dag än vad Henrik/mormor som delade på den, hade tänkt sig. Näsblod och gråt... Idag mår han bättre även om han har sovit middag i över 3 timmar nu...
Den enda lilla förvarningen innan allt bröt ut var att han hade förkylningsluktande andedräkt efter middagsluren i söndags. Är ni fler som märkt sådant?

Apropå detta ska jag anmäla tillfällig föräldrapenning nu.

... fortsättning

Jag vet inte hur många gånger om dagen jag tänker att jag ska uppdatera vår söta lilla blogg men sedan när jag väl sitter vid datorn så blir det inget ändå. Trist!

Ja, Nils farfar var här i helgen och han och Henrik byggde altan. Det blev superbra så nu får vårt stora bord plats och vi kan äntligen ha lite grillmyskvällar här! I år ska vi nyttja uteplatsen mer - det var ju den vi ville åt.
Senare i söndags kom Nils farmor upp och i måndags hade Nils och hon en mysdag tillsammans. Tänk vilken lyx att hon är här och jobbar ibland så det går att få till. Nils var jättenöjd!

Ang. ögat så var vi hos världens sämsta läkare i lördags och hon kollade knappt, lyssnade inte på vad jag sa och gjorde ingen odling. Men vi fick antibiotikadroppar... Som tur är blev det bättre snabbt och han var på förskolan igen på tisdagen. Han älskar sin förskola!! De senaste morgnarna har han inte ens blivit ledsen när jag har sagt hej då - men desto argare när han ska gå hem. Han vill alltid leka mer! :)
Nästa vecka är de stort sjukhusbesök. Dags att träffa neurologen igen + dietist + sjukgymnast + arbetsterapeut.
Måste komma ihåg att ringa DS om ögonkontroll med.

Imorgon fyller mamma/mormor år och då blir det kalas!

Bilder från helgen för 2 veckor sedan: vi var på libanesisk restaurang och åt smarrig meze. Nils åt som aldrig förr. Provade allt och doppade "oppa" för glatta livet. Höjdpunkten var en hel skål yoghurt sist av allt... haha!

Och till sist ett kort på lilla buskorven! Han är underbart rolig emellanåt och förstår det själv nu! Andra stunder är han trotsig som jag vet inte vad, men det glömmer vi fort!

Så här började jag i söndags....

Vi har precis haft besök av Nils härliga farfar som hjälpt oss med att bygga ut vår altan. Mycket trevligt och det blir mycket fint!

Nils öga är däremot inte så fint. Han var jätteröd i ögat i fredags när jag hämtade honom på förskolan och sedan blev det bara värre - knallröd på kvällen! Inte kul. Och ögoninfektioner är ju inte alls så populära på förskolor...

Ortopedbesök

Förra tisdagen trillade det in en kallelse till sjukhusbesök helt utan förvarning. Det har hänt några gånger nu att vi inte vet innan vad som kommer att hända med just sådant... Extra irriterande när det är så kort varsel som att vi ska infinna oss måndagen därpå. Men men, det är bara att gilla läget. Ska vi träffa en ortoped så ska vi. "Neuroortopediska mottagningen" var ny för oss men det gick bra. Vi träffade själva ortopeden, en sjuksköterska och en ortopedtekniker från Olmed där Nils får sina skor och inlägg ifrån. De tyckte att han såg stadig ut och gick fint förutom fötterna som han vinklar lite inåt/bakåt (därav specialfotdonen). De trodde att han snart kommer att börja gå och skenor var inte aktuellt nu iallafall för det skulle nog begränsa honom istället. Fick svar på höft/bäckenröntgen också och det såg bara bra ut! SKÖNT!!! Däremot är han ju, som vi alla vet, stel i fötter, ljumskar och lår. Vi fortsätter med sjukgymnastik, ser till att han har riktigt bra skor och hoppas att det fortsätter att gå framåt - om än med microsteg emellanåt. I oktober ska vi tillbaka och innan dess blir det neurolog/arbetsterapeut/sjukgymnast-race i maj!

Idag var Lilleman tillbaka på förskolan efter vårt skäna påsklov och det gick över förväntan! Han hade ätit bra, sovit bra och haft det bara bra! Det är så fantastiskt skönt att han gillar det!

Härlig påsk!

Vi har ju sån tur att få spendera kvalitetstid med Nils farmor + sambo på deras underbara ställe på Öland titt som tätt. Där har vi varit nu i påsk. Ett mycket välkommet avbrott i vår nya trötta vardag! Nils trivs bra där med dem och vi har kunnat koppla av och njuta. Märkligt vad seg man blir av att ta det lugnt bara...

På förmiddagen innan vi skulle åka hem var vi ute med Magnus en sväng i vedboden och Nils hjälpte till att banka. Hur fascinerande som helst!

Bilresan ner gick hur bra som helst fast det var långt. Däremot hem igår (som kändes ännu längre) tyckte han inte var något roligt alls. Gnäll och gnissel halva vägen minst och det är vi inte vana vid. Idag var han trött hela förmiddagen men efter en låååång middagslur var han sitt vanliga underbara, charmiga jag! Vi var ju förresten på familjemys-promenad i förmiddags, ner till 4Hgården där det var full påsklovsaktivtet så vi fick klappa kaniner! Hurra vad spännande!

Vi passade på att gunga också - han skrattade så det bubblade! Mys!

Bildbevis på krypandet och fingerfärdigheten. Om det är nåt han är bra på så är det finmotorikspill alltså... (Det tyckte doktorn på neo också!)

Han kryper mer än han ålar nu tycker vi och blir lite stadigare för varje dag som går. Han kan stå korta korta stunder utan att hålla i sig i något och vi hoppas att han ska tycka att det är roligt snart och börja testa mer. Imorgon är det sjukgymnastik igen. Förra veckans pass var bäst hittills! Massor av bra träning och han var på ett strålande samarbetsvilligt humör. Får hoppas att det är det nya! :)

Vi var på vårt sista neo-återbesök också förra veckan. Nu är vi utslussade ordentligt och har det stöd vi ska ha tyckte Nils läkare. Lite vemodigt men en del av livet antar jag... 10190 gram stannade vågen på. Mätningen tror jag inte riktigt på för vi tycker att han har vuxit så mycket.

Till sist: Idag hade han på sig ett par hemsydda byxor! Det är velour men jag har sytt så det mjuka är inåt. Mysigare så och dessutom var avigan snygg så...

Den här veckan är det påsklov men vi har fullt upp förstås! Underbart!

Lunka på...

Förra veckan var jag tröttare än jag kan minnas att jag någonsin varit! Börja jobba igen efter 5 veckor, lämna tidigt på nya förskolan, hämta efter jobbet, jobba hemma, sjukgymnastik och märka kläder, planera på jobbet, planera hemma... USCH säger jag! Det är sannerligen inte lätt att få en vardag att kännas som vardag. Vi mår iallafall rätt bra nu! Nils har varit hostig ett par veckor och var hängig torsdag-fredag och därför fick vi våra 2 första VABdagar. Och fler lär det ju bli... Nu är han piggare, dock fortf hostig, men det blir förskolan imorrn. Förra veckan skrek han när jag lämnade. Det gör ont i mammahjärtat. Han lugnade ner sig fort och åt sin frukost alla tre dagarna så det blir nog bra. Pedagogerna är supermysiga och jag känner mig trygg med dem. Dessutom får man ringa så mycket man vill! :)

Lilleman har mitt i allt detta blivit jättemammig och jag får inte lämna rummet ibland. Men när han är med mig så bråkar han mycket med mig tycker jag. Straffet för att jag lämnar bort honom, testet för att bevisa min oändliga, ovillkorliga kärlek kanske? Fina fina prinskorven som kramas och pussas och klappar fint. Han är det bästa som finns, tänk att just han kom till oss! Jag har blivit lite blödig. En sån period nu igen. Vi har fått kallelser till fler uppföljningar på olika håll och då tänker jag alltid lite extra på allt som varit.

Nils lär sig massor nu igen efter en lite seg period. Nu är han ännu stadigare, rör sig ledigare och snabbare. Han kan äntligen krypa! Och han förstår och kommer ihåg saker. Väldigt väldigt roligt! Som om det inte var nog med det så har vuxit ordentligt. Många kläder börjar kännas korta (aldrig trånga...) och vi som bytte till stl 80 på riktigt för bara några veckor sen. Jag har sytt byxor till honom, och fler ska det bli. Jättekul! De på bilden är sydda av ärmar från en favvo-collegetröja som gjort sitt för mig, men ändå var i bra skick.

Kort uppdatering bara. Men alltid nåt!

Febrig

Vi hann med en timme på förskolan, nu är vi hemma. Nils har feber. Kan vara en liten förkylning (väldigt liten snor-mässigt isf) eller biverkningar av 18månaderssprutan - vem vet! Irriterande och typiskt iallafall. Det började med att han inte kändes helt 100 i onsdagskväll och då visade termometern blygsamma 37,7 för att vara 38,2 igår morse, 38,8 igår kväll (hans högsta vad jag kan komma ihåg...) så då fick han Alvedon för att få sova lugnt. Det funkade rätt bra. Imorse hade han 38,3 och fick mer Alvedon. Nu sover han middag och sedan är det dags för ny temp. Igår var han faktiskt rätt medtagen tyckte jag. Seg och känslig/gnällig. Inte riktigt som vår vanliga solstråle alltså! Lyckliga vi som ändå har en son med sånt härligt grundhumör - emellanåt busade han och trallade som vanligt. Bilder från gårdagens middagslur:

Hängig...

.. men det är en ulv i fårakläder - piggelin helt plötsligt!?

Vi missar inte bara två dagar på inskolningen utan även både habiliteringsbadet och veckans sjukgymnastik. Jättetrist, vi skulle sätta upp nya mål nu och så.

Men, så här är väl livet med småbarn antar jag. Bara att vänja sig. Nya tag nästa vecka!

I helgen kommer Nils farfar och piggar upp oss med ett besök! Kul!

Jag har förresten gett mig på att virka den där fina OS-mössan! Älskar ju handarbete och pyssel även om det inte blir så där värst mycket gjort alltid... Efter många om och men, garnvalsbeslutsångest, omstarter, diskussioner med andra, nytt mönster och allmän irritation blev det iaf en mössa klar till Henrik inatt! Den är långt ifrån perfekt då jag inte har virkat på det här sättet förut och missuppfattade några beskrivningsdelar... Men ändå en rätt okej mössa! Nils gillade den!! Så nu håller jag på med en till honom också. Med uppdaterad kunskap så blir den nog snäppet bättre! Hoppas jag.. Sedan blir det en tredje med annat garn och möjligen annat mönster till H så då blir just denna över.. Kanske till mig, kanske till... nån annan. Vi får se. Kul är det!!

Trevlig helg!

Förskola

JA, nu har vi påbörjat den riktiga inskolningen! Nils och jag var på förskolan i en timme i förmiddags. Av 6 barn var 2 på plats idag.. Förkylningar som härjar tydligen. Det var ju ett riktigt lyxigt sätt att få börja bekanta sig med rummen, sakerna, kompisarna och fröknarna. Vi hade tur och fick vara ned på fruktstunden också. Imorgon, fredag och måndag ska vi vara där nästan hela dagar. Över lunch och vila vilket ska bli väldigt intressant... Kan inte förstå att han är så stor nu!!! Men det är ett spännande, häftigt nytt kapitel... Nils verkar nöjd än så länge!

Succé!

Vi var på för-möte på Nils förskola idag och Nils var helt upprymd! Barnen, lekrummet.. det var sååå spännande!! Sedan somnade han i bilen på väg hem och fick lunch efter vilan idag. Tokigt! Det känns som att det kommer att bli toppenbra det här! Bara det att han gick genom att hålla mig i bara en hand, snabbt och så stadigt att det kändes som att jag hade kunnat släppa och det hade gått bra! Otroligt!

På eftermiddagen var vi på sjukgymnastik igen och utvärderade målen som vi satte upp innan jul. han har klarat det mesta! Duktiga killen! Det som ännu inte vill sig är sätta sig upp. Han tycker ju inte om att sitta så vad ska man göra?! Tips?! Nu väntar vi på uppsättande av nya mål. Det var två sjukgymnaststuderande med idag också. Nils charmade och skojade brallorna av dom! Han är så himla go den här lilla ungen!! 2 nya kompisar fick han direkt också - på förskolan alltså. Och det roligaste idag. På förskolan får jag syn på bilder från en inskolning nyligen och det är en som vi delade akutrum med på KS! Så lustigt! Samtidigt som kommunen ju inte är så stor och det var ju första lustiga grejen, när vi hamnade i samma rum och pratade om var vi bodde. Supertrevliga var dom så det ska bli roligt att träffas igen! Skönt att känna till någon!

Ytterligare en stor nyhet innan sängen hägrar: Nils har ridit (suttit iaf...) på en STOR häst. Han var så modig och kaxig bland hästarna så jag blev impad! Sedan satt han däruppe på ryggen och klappade hästen i manen. Nere på marken igen skulle han "mka" hästen också - på huvudet! (Det betyder krama och öven gosa/pussa tror jag ibland). Tillfället kom sig av att jag har en underbar (mammaledig) jobbarkompis som bor precis vid en hästgård och en släkting till mannen äger några hästar. Vi hade tur att få se, träffa, klappa och t o m provsitta. Nils och hans kompis Amanda (som är jämngammal och då bor därute...) hade en fantastisk dag. Vi mammor med för den delen. Tack och puss kära ni! Bilder på äventyret kommer...

(Inte för att jag är sådär superengagerad i OS men ANJA PÄRSON - HERREGUD! Nu är hon precis, helt plötsligt, i ledning i kombinationen. Makalös människa, vilken förebild! Jag mådde verkligen fysiskt illa igår när hon kraschade så grymt. Men nu, WOW!!!!)

Tävlar om valfri Nova Star-överdel!

Jag tävlar om en valfri överdel från Nova star på Nikitas blogg.

Tävlingen sponsras av Liten på landet-

Tävla HÄR du med!!

Lycka till!

Vattenträning

Idag har jag och Nils varit och badat! Inte i ett bacillfyllt, och därmed farligt, vanligt badhus utan i en varm, härlig habiliteringsbassäng på Sollentuna sjukhus! Det är en del av sjukgymnastiken och vi ska dit 8 veckor i följd. Vår sjukgymnast är en av två som håller i det. Vi skulle ha varit 10 men blev bara 3. Det gjorde inte oss så mycket - gott om plats att plaska på!

Han visade sig nämligen vara en mästerplaskare!! Han fullkomligt ääälskade badet och plaskade, skrattade, lekte och bara njöt! Han kommunicerade med de andra barnen och hade verkligen roligt! Han tycker ju att det mesta är kul och att andra barn är så spännande! Det är dags för förskola, det kommer att bli så himla bra...

Vi sjöng och hoppade runt lite mest för att känna av det nya tror jag. Inte så mycket regelrätt gympa (om det inte är jag som inte fattar, de är ju pedagogiska till max!) men de stretchade hans små ben lite och efteråt, i omklädningsrummet kröp han en liten stund! Han satte sig även på sina hälar från knästående och gjorde en vridning som för att sätta sig. Tyvärr blev det bara sidläge och sedan magläge men det kanske är på gång! Känner att jag har stora förhoppningar om detta! Imorgon är det dags för sjukgymnastik på land igen!

Inte helt oväntat åt han sitt mellis i ett nafs och hela middagsportionen. Och så somnade han i bra tid, som en liten stock! Hoppas hoppas hoppas att han sover hela natten också. Inatt var han vaken i över 2 och en hav timme igen. Hemskt impopulärt hos föräldrarna!

Jag har varit på syträff på jobbet och äntligen sytt gardinen till Nils rum!

Angående sjukgymnastiken...

Han är så duktig med gåvagnen nu! Sjukgymnasten tycker att han ska ha stadiga inneskor nu för att stabilisera fötterna och hjälpa honom med balansen. Funkar jättebra!!

Vår förskola har visst fått lite skrämselhicka. Vår underbara sjukgymnast skulle ordna så att han har en rullator där också, men när hon ringde om det så ställdes saker lite på sin spets... :) Förskolan undrar nu hur pass rörelsehindrad han egentligen är och hur mycket hjälp han kräver och så - förstås! J (sjukgymnasten) har ringt i veckan och förklarat så förskolechefen ringde oss igår och vill att vi ska hälsa på veckan innan han egentligen ska börja så att de får träffa honom och kan förbereda på bästa sätt! Gulligt sagt eftersom vi först kände oss lite illa till mods. Jag tänkte att de trodde att han inte skulle kunna någonting och kräva extra resurs och "bli en börda". Ni förstår ungefär... det är inte lätt för oss heller att ta in allt runt detta. Vi vill ju att allt ska vara normalt och han är ju världens goaste unge och kan en massa saker! Inte att han ska ses som ett bekymmer och vi vill inte vara besvärliga och... ja. Inte en helt rolig eller enkel sits detta. Som tur är är den här förskolan vana vid att det är speciella omständigheter så det kommer säkert att blir bra. Vi ska dit så att vi får en chans att träffas, så de får träffa Nils, och kan bilda sig en uppfattning om vad som behövs i verksamheten för att han ska få det så bra som möjligt - möblera om eller vad det kan vara. Det var ingenting ovanligt, sa hon, att de gör så här.

Annars går det bra med gympan. Han tar sig framåt bra, fortfarande mest ålandes, men ibland lite på knä! Han reser sig mot allt han kommer åt, flyttar sig mellan saker och tar sig även ner - inte alltid så smidigt men han vågar! Ofta vill han ha stöd och mänsklig kontakt fortfarande men vi peppar och coachar så att han ska våga själv. Det är ju lättare nu när han förstår muntliga instruktioner bättre. "böj på knäna" t ex och "flytta handen". Och han kämpar på med gåvagn och rullator. Tyvärr vill han inte sätta sig upp än. Det vill sig inte bara. Han finner nog ingen anledning till att sätta sig - allt han kan göra i den positionen kan han göra liggandes...

Men vi jobbar på! Tidigare idag byggde jag hinderbana i hans rum:

-Hej då!!

Han blir så lycklig och stolt när han klarar av saker som är svårt. Gullegubben vad han kämpar!

En händelserik vecka

Nu har jag varit hemma min första föräldralediga vecka, andra omgången! Och som jag njuuuuter! Han är underbar denna unge (återkommande tema). Vi tjuvstartade vår gemensamma ledighet i söndags och hälsade på hos Waldemar, A o P. Henrik skulle ha följt med men kände sig inte riktigt kry så han stannade hemma och sov. Vi hade fantastiskt trevligt iaf!! Killarna lekte och man kan inte låta bli att fascineras av hur stora de är nu... Jag menar, av alla som träffat Nils och Waldemar som små så får vi i resp familjer nog räkna oss till "näst mest" eftersom vi delade rum på sjukhuset och har ju följdaktligen verkligen sett pojkarna när de var som allra allra minst. Nu är de stora; pratar, går/ålar, leker, snor leksaker från varandra och gnabbas lite. Så himla roligt! Hoppas vi ses snart igen!

I måndags var det dags för nästa playdate - i Bro! Först mös vi med liten Emil och Nils tycker att han är gullig! Sedan hämtade vi stora Wilma-idolen på dagis och Nils fick åka pulka med henne! Vilket äventyr! De kramades där de satt, mammahjärtan smälte mitt i vinterkylan!

I tisdags träffade vi bästa grannarna Sandra och Leon! Också riktigt trevligt och mysigt, det märks att Leon och Nils har träffats mycket - de bryr sig om varandra och blir glada när de ses!

Men.... sen tog det stopp! Jag kanske körde lite för hårt med lillhjärtat. SNORinferno på onsdagen! Usch och fy. Han började hosta också - panik - så vi drog igång stora medicineringen. Airomir (premiär, fick det utskrivet förra veckan ifall han skulle bli förkyld. Luftrörsvidgande och ska tas innan -->) dubbel dos (2 spray) Pulmicort. Han avskyr det och skriker som en galning men det verkar fungera tack och lov! Natten mellan onsdag och torsdag var INTE rolig. Han var vaken, gnällig, snorig, hostig, knölig i stort sett hela natten. Och varm så vi tempade och så fick han Alvedon. Då lugnade han sig lite men somnade ändå inte på några timmar.

På torsdagen var han redan mycket bättre kändes det som men geggig i örat och hostig. Åt ändå och var pigg. Sov bättre på natten och var istället vaken för att leka ett par timmar (det vill inte vi så det fick han inte...).

Så igår upptäckte jag att hela örat var fullt med gegg. Ringde till barnläkarmottagningen och fick tid på eftermiddagen. Konstaterar öroninflammation och kan plocka bort nån kubikcm torrt äckligt ur örat. Stackars liten! Han hade säkert ont om trumhinnan möjligen sprack i onsdagsnatt... Han får nu penicillin! Det är ju omdiskuterat just vid öroninflammationer så jag var tveksam. Men på vårdguiden står att om barnet är uner 2,5 och det rinner ur örat så ska de ha. Läkaren menade också på att det är bra för att minska risken att han får i andra örat med.

Spännande med småbarn! Hur ska dagisstarten gå? Nedräkning nu: -18 dar.

Idag är han pigg, bara lite snorig/hostig och han tar sin nya medicin utan problem! Skönt det iaf!

Stolt och då är det svårt att vara konsekvent...

Vår lilla bus... Han är en riktig spelevink emellanåt! Goaste!

Jag ser sååå mycket fram emot att få vara föräldraledig en månad just den här tiden i Nils liv. På måndag smäller det!! :) Det händer så otroligt mycket, nästan på bara sekunder ibland. Vissa gånger när jag förtjust ropar "wow, åh, kolla" så rycker pappa Henrik bara på axlarna och säger "jaha, det där...". JAG VILL SE FÖRST och DIREKT! Det händer ju sådana fantastiska saker - enorma framsteg - och så är jag inte där. Hu så hemskt! Och hur ska det då gå med att han ska börja på förskola!? Då blir det ju också nån helt annan som får vara med om allt detta. Kommer de att uppskatta det och förstå det magiska???

Appropå rubriken så var det en besvärlig läggning igår. Prinskorven ville inte somna riktigt utan vred och vände på sig, gnällde och babblade. Och sen... så reste han sig upp mot spjälorna!!!!! Och där stod han och lekte titt-ut (världens gulligaste när han säger "tittiiii") och promenerade längs med sidan, på mjukt, knöligt underlag till och med. Vad!!?? Ni förstår ju... Stolta mamman kunde inte med att bara lägga ner honom igen och hävda sovdags utan fällde en tår och berömde.... Hm. Inte den bästa planen kanske. Men ändå...

Han ställer sig numera upp mot det mesta han kommer åt och promenerar längs med alla möbler, flyttar sig mellan möbler... Vi väntar på ordentligt böj i knäna också så är det nästan "normalt" sen. Ljuvliga unge vad han kan nu! Och vågar mycket mer! Han har större självförtroende och går och håller oss i en hand och VILL gå själv känns det som. Bra förutsättningar!

Det var så roligt häromdagen när vi var hos mormor och morfar P. De har en Poängfåtölj med tillhörande fotpall. Pallen är i perfekt stå-höjd för Nils och han har stått där många gånger. Men den här gången nöjde han sig inte med det - pallen blev en rollator! Så himla smart och gissa om han var nöjd! Som sagt, han börjar fatta att han kan själv...

Vi var ute och lekte förra helgen. Tog pulkan ner till vår fina lekpark och gungade lite. Sedan stod han och kände på snön. Fina fina stora killen! Och snart ska vi leka varenda dag igen, han och jag!

Ja, vad ska man säga...

Den här bloggen har ju ingen hög prio som ni har märkt. Jag tänker ofta att jag vill skriva om saker men får lite prestationsångest eftersom jag skulle vilja skriva så mycket och lägga upp en massa bilder...

Ska nu försöka skriva korta uppdateringar istället.

Jag ska jobba en vecka till och sedan vara hemma med mitt lilla busiga underverk en månad!! Det ska bli så härligt!! Då får jag förmodligen mer inspiration till inlägg också! I slutet av februari är det dags för inskolning på förskola också.

Senaste siffrorna är från förra onsdagen: 9950 gram och 77,5 cm. så nu måste han ju vara över 10-kilosstrecket!!! HURRA och dags för skumpa!?

Sjukgymnastiken går bra - världens bästa sjukgymnast nuförtiden!!!