Förmiddagsmellis

Efter lite bad och lek är det dags för fika..
- Titta mamma, jag är en stor kille. Jag kan sitta på rumpan!

Inte helt självklart för en stor, liten kille med stela ben...

Godmorgon!

Vi kom hem lite sent igår med tre sovande barn. De fortsatte sova när vi lyfte in dem och sov bra hela natten trots två förkylda (N och E). Nu äter vi frukost. Eller, vissa kladdar frukost... han har börjat leka med allt hela tiden inkl mat. Så fruktansvärt tröttsamt! Men det går väl över!

Tanke: hur hinner småbarnsföräldrar blogga så mycket. Båda senaste inläggen har blivit fördröjda. Har massor av idéer men hinner ju inte skriva ner dem! Sedan jag började skriva har Nils kladdat jättemycket, Elsa ätit och bajsat, Alva vaknat, ätit och kräkts... och lite till. Nu har jag en halv nacka och kallt te framför mig.

Nils och Henrik är ute ich blåser upp poolen. Här ska det börja göras roliga saker för Nils så han förhoppningsvis blir snäll och go igen! (bara det alltså) och inte alien-bråkig, skrikig och sur. Vill ha tillbaka min gamla vanliga Nils, tack!

Är det lördag idag?

Vi myser i Uppsala med bästa Åsa och Per (och Ärtan). Precis nu grillas det på gården och Åsa hämtar (det alkoholfria) bubblet.. Har varit en sväng på stan innan och förundrades av hur lite folk det var en lördag... Men, det är visst torsdag! Skönt med semester/föräldraledighet!

Fastnade...

... och läste om vår blogg. Fastnade i innebörden och sammanhanget. I bilden däruppe. 3 söta barn. MINA barn. De har legat i min mage... Särskilt starkt är ju minnet av de två minsta, sovande, små och nya på fotot. Det var ju nyss de låg där. Båda två, och trängdes. Mitt hjärta svämmar över - de är så fina. Älskade barnen. Men hjälp vad trött jag är. Vi är.

Undrar om jag tänker extra mycket på det för att jag drömde om ett kejsarsnitt till inatt?! Min fasa. Ångest. Behöver nog bearbetas lite till och i ärlighetens namn har det skuggat lyckan över de små liven under den första tiden. Det är inte ner än ett par veckor sedan den stora, svallande ömheten kom på riktigt.

En nytagen bild på det!

Ja, den är suddig men det är så fint när Alva ler!

(Hade gärna haft med Nils på en bild.. på alla 3 alltså, men det är stört omöjligt. Han är något av en ångvält för tillfället. Ni ska få se sen.)

Brum brum

Nu kan han ÄNTLIGEN sparka sig fram på sin BobbyCar. Inte en dag för tidigt och alldeles fantastiskt underbart! Det går inte fort, men framåt... och igår var han brandman ändå från hallen in i köket! Sen blev det roligare att pilla med en liten slang såklart. Typiskt Nils! :)

Skulle ha bloggat direkt var tanken, men kom inte ihåg hur.. (från mobilen alltså. Därav dålig bild med.) Längtar efter att uppdatera mer. Snart så!