måndag 31 januari 2011

Nya roligheter

Alltså, han har så mycket saker för sig nu. Det första jag hörde hans lilla mun yttra imorse (innan han riktigt vaknade) var: - Orange!
Av alla ord liksom?! Men det hjälpte mig med klädval för dagen! Orange byxor och en molobody med lastbilsprint och orange kantband.
När han väl vaknade var det första han sa "klappa magen" och så pratade han om när bebisarna ska komma ut sen och hur han ska bada dem och schamponera håret på dem.. Sötnosen!

De där små ja, de sprattlar hela dagarna nästan! Magen hoppar och kränger och ibland ilar det till i bäckenet. Spännande! Så här mycket bebis har jag aldrig haft i magen. De ska väga 1 kilo+ var nu så jämfört med de 1300 gr bebis jag hade som mest sist så är det inte konstigt att jag är stor och att det känns tungt! Imorgon börjar v 27+ så nästa måndag är det magiska datumet. Jag känner mig lugn för det mesta. Förvånansvärt lugn. Alla prover är bra och läkaren tror att allt ska gå bra så... Ja, då gör det det!!! De verkar trivas och leva loppan där inne! Sedan har jag naturligtvis mina stunder, det är oerhört mycket känslor som ligger under ytan och pyser trots allt.

Nils tror f ö att bebisAR är normen. Han hade lite svårt att tro på att vår kompis har EN bebis i magen. Men sedan har han pratat om det så det kanske gick in... Han berättade för en expedit igår också att mamma har många bebisar i magen. Haha! Annars verkar han ha bra koll på antalet 2 tycker jag. (Expediten jobbade i en barnaffär och var väldigt intresserad av våra tvillingar och pratade med Nils om det...)

I eftermiddag är det dags för första tvillinggrupp/kurs-träffen! Spännande!

fredag 28 januari 2011

Matt.

Hur mycket jag än älskar min ljuvliga 2 och ett halvt-åring (eller kanske just därför?!) så blir jag fullkomligt gaaalen på en sak. Tandborstningen. Hur kan denna vana vara en så stor anledning till skrik och bråk och svett och brottning så gott som varenda gång?! Jag orkar inte. Han måste borsta tänderna och vi har enligt konstens många regler introducerat en tandborste att leka med/tugga på innan han ens hade tänder - för att avdramatisera - och borsta VARJE morgon OCH kväll sedan de första må risgrynen syntes. Inget konstigt så långt. Men, någonstans på vägen hände något. Hur ... gör man när gulle vägrar gapa så man kommer åt? Jag är livrädd för att han ska få fula/trasiga tänder, men det här tar knäcken på mig! Han får lite fika och så ibland och det får vi väl sluta med men även yoghurt, frukt, bröd och ja, allt, påverkar ju tänderna. Vi har sjungit sånger och jagat bilar, sagofigurer och tandtroll och det funkar. EN GÅNG VAR! Unge! Jag får verkligen hålla fast honom och han skriker men vad gör man?! Tur att det går över så fort det är klart och sen får man gosa och ösa kärlek vid läggningen! Idag sa han "Mamma, finaste hela världen". (Jag vet inte säkert att han menade mig, det kan ha varit om sig själv han sa det!)

Han är rätt rolig den lilla, och jag önskar att jag kom ihåg allt och kunde skriva ner. Han har börat prata i sömnen. Jag gissar på livliga drömmar för ibland låter han ledsen :( men inatt sa han nåt kul:
-Mamma! Mamma leka dig (mig)! Mamma hämta skruvarna!
Världens sötaste!! Jag kanske borde orka leka mer...

onsdag 26 januari 2011

Idag...

Vid matbordet nyss:
Jag till Nils: Är du världens sötaste?!
Nils: Nej.
Jag: Vem är det då?
Nils: Mamma! Mamma världens!

Hur kär blir man?!?!

tisdag 25 januari 2011

Mysigt/häftigt

Alltså.. jag vet att det är en massa hormoner som far runt, men jag blir så sprudlande lycklig emellanåt att jag får tårar i ögonen! Ibland räcker det med att bara titta på Nils och veta att jag är hans mamma och hur underbar han är eller så händer något sånt här:
alldeles nyss när vi satt i soffan och hade tittat på Bamse så visade han plötsligt intresse för magen. Det har varit väldigt lite innan, någon enstaka kommentar eller klapp. Nu klappade han och sa "Hallå!" Och sen sa han "det är storebror som pratar" och kramade nästan om magen. Han klappade en lång stund och buffade lite så han fick några små buffar tillbaka men jag tror inte riktigt att han noterar det. Senare sa han "godnatt bebisarna" och drog ner tröjan. Och klappade lite till. Så himla sött!! Jag hoppas verkligen att han ska bry sig om dem och acceptera dem när de kommer ut!

Han pratade förresten om när de ska komma ut och det har han gjort flera gånger. Nu undrade han om de skulle komma genom naveln men jag sa nej och han konstaterade att "får inte plats". :) Logik! Han är fascinerad av navlar och tyckte att jag har en tortellininavel. Kul association ch den ser faktiskt lite så ut nu...

Nya vardagen

Ja, vad gör man hemma när man inte kan göra så mycket? Jag ska ju bara ta det lugnt och det är inte så svårt att motivera. Blir andfådd och yr så fort jag gör någt för fort eller för mycket. Höfterna gör mer ont för varje dag dessutom.

På väg hem från förskolelämningen (blir ompromenerad i backen av pensionärer) så dagdrömde jag om en mysig andrafrukost med en latte och fralla och mys framför TV:n. Men 1. jag dricker inte kaffe nu, inte varit så sugen även om det verkar som att det börjar komma tillbaka och undviker det för att optimera järnupptaget och 2. det är inte mycket bra på TV. Malou t ex är nog den hemskaste jag vet. Igår kom jag hem lite senare och då var det hon. Nyhetsmorgon är okej.

I backen fick jag förresten ett stort leende på läpparna; en ca 85-årig gubbe kom nedsusande, bokstavligen, i snön på sin gamla cykel, med ena foten i backen och blå toppluva lite på sned! Koncentrerad till max och stencool! :)

Nils har börjat ge lite kärleksbetygelser nu, äntligen. Häromkvällen sa han "finaste mamma" och igår vaknade jag av världens sötaste stämma: -Mamma, godmorgon! och en klapp på kinden. Det är ju den stora anledningen till att man vill ha barn. KÄRLEK! Det och att få vara med om alla framsteg. Han pratar i stort sett obehindrat nu, hela meningar och med förklaringar och värderingsord. Jag tror att de flesta förstår det mesta. Sedan pratar han ju som barn gör om vad som helst som har hänt närsomhelst och då är det inte alltid lätt att hänga med, om man inte var med... Igår släppte han händerna igen och stod alltså utan stöd. En mikrosekund, men ändå!

Småpluttarna i magen gör sig påminda stora delar av dagen och jag börjar förstå att jag aldrig kommer att få sova när de väl kommer ut. Igår kom jag och H överens om att vi får ha varsitt "ansvarsbarn" och sova när den sover - haha! Under de timmar Nils är på förskolan då, annars är det bara att bita ihop och tänka på hur mycket man kommer att sakna dem när de flyttar hemifrån. :)
Bland det häftigaste med att vara gravid för andra gången är de "hemliga" stunder när man har alla 3 barnen för sig själv, och känner kontakt med allihop, fast de inte vet eller förstår det. Som vid läggdags när Nils gosar in sig och de 2 små lever runt. Det är lycka!

söndag 23 januari 2011

Första gången!

Idag har Nils och jag varit på bio tillsammans för allra första gången! Det blir definitivt inte sista gången för det var uppskattat av lilleman! :) Vi såg Var inte rädd, Långa farbrorn! där Lilla Anna visar sina Spöket Laban-favoriter - men Långa Farbrorn vågar inte titta för han är rädd för spöken... Jättesöt och den passade bra då Laban-filmen vi har hemma har visats många gånger sista tiden! När filmen var slut blev Nils ledsen och ville se en gång till. Det är inte helt lätt att förklara för en 2-och-ett-halvt-åring hur det funkar då. Man får titta en gång när man har köpt sin biljett... När vi kom hem sa han att vi skulle titta igen imorgon! Haha!

I övrigt mår vi bra. Nils har varit sjuk många dagar av de senaste veckorna vilket är tråkigt, men han mår bra nu! Förutom att hans ögon blir röda. Vad kan det bero på? Måste ringa om det.

Nej, jag skriver inte något mer om "hur vi har haft det sedan sist". Det blir tjatigt. Ska istället försöka förbättra inläggsfrekvensen. Går ju och läääängtar efter det där inlägget som ska heta "Han GÅÅÅÅÅR!" eller liknande, men i väntan på det får ta annat. Det är ju inte allt om än en stor del av vår vardag. Det blir hårt med sjukgymnastik varje vecka + bad 7 ggr fr o m början av februari och han har fått resurs på förskolan så de ska kunna köra lite mer regelrätt träning med honom, SÅ vi klämmer åt de där tummarna ännu lite hårdare...

Ja, jag själv är sjukskriven på heltid (vilket kan hjälpa inläggsstatisken kanske?) då vi väntar tvillingar med ankomst 2 maj! :) Vilken grej va!!?? Vi har varit rejält chockade och haft fullt upp med att ställa in oss på detta nya sedan början av hösten. Idag är jag i slutet av 26e veckan och nedräkningen börjar väl så smått. Jag börjar längta efter att det faktiskt ska komma små barn till oss igen och hoppas och önskar av heeela mitt hjärta och själ att de har vänligheten och den goda smaken att stanna betydligt längre därinne än storebror! 2 v imorgon till "magiska" dagen.

Det var allt för nu. Förutom: graviditeten är inte omskriven med en endaste hint på facebook så vi uppskattar om ingen annan börjar sprida det där heller! Tack och puss!