Fastnade...

... och läste om vår blogg. Fastnade i innebörden och sammanhanget. I bilden däruppe. 3 söta barn. MINA barn. De har legat i min mage... Särskilt starkt är ju minnet av de två minsta, sovande, små och nya på fotot. Det var ju nyss de låg där. Båda två, och trängdes. Mitt hjärta svämmar över - de är så fina. Älskade barnen. Men hjälp vad trött jag är. Vi är.

Undrar om jag tänker extra mycket på det för att jag drömde om ett kejsarsnitt till inatt?! Min fasa. Ångest. Behöver nog bearbetas lite till och i ärlighetens namn har det skuggat lyckan över de små liven under den första tiden. Det är inte ner än ett par veckor sedan den stora, svallande ömheten kom på riktigt.

En nytagen bild på det!

Ja, den är suddig men det är så fint när Alva ler!

(Hade gärna haft med Nils på en bild.. på alla 3 alltså, men det är stört omöjligt. Han är något av en ångvält för tillfället. Ni ska få se sen.)