Förra veckan var jag tröttare än jag kan minnas att jag någonsin varit! Börja jobba igen efter 5 veckor, lämna tidigt på nya förskolan, hämta efter jobbet, jobba hemma, sjukgymnastik och märka kläder, planera på jobbet, planera hemma... USCH säger jag! Det är sannerligen inte lätt att få en vardag att kännas som vardag. Vi mår iallafall rätt bra nu! Nils har varit hostig ett par veckor och var hängig torsdag-fredag och därför fick vi våra 2 första VABdagar. Och fler lär det ju bli... Nu är han piggare, dock fortf hostig, men det blir förskolan imorrn. Förra veckan skrek han när jag lämnade. Det gör ont i mammahjärtat. Han lugnade ner sig fort och åt sin frukost alla tre dagarna så det blir nog bra. Pedagogerna är supermysiga och jag känner mig trygg med dem. Dessutom får man ringa så mycket man vill! :)
Lilleman har mitt i allt detta blivit jättemammig och jag får inte lämna rummet ibland. Men när han är med mig så bråkar han mycket med mig tycker jag. Straffet för att jag lämnar bort honom, testet för att bevisa min oändliga, ovillkorliga kärlek kanske? Fina fina prinskorven som kramas och pussas och klappar fint. Han är det bästa som finns, tänk att just han kom till oss! Jag har blivit lite blödig. En sån period nu igen. Vi har fått kallelser till fler uppföljningar på olika håll och då tänker jag alltid lite extra på allt som varit.
Nils lär sig massor nu igen efter en lite seg period. Nu är han ännu stadigare, rör sig ledigare och snabbare. Han kan äntligen krypa! Och han förstår och kommer ihåg saker. Väldigt väldigt roligt! Som om det inte var nog med det så har vuxit ordentligt. Många kläder börjar kännas korta (aldrig trånga...) och vi som bytte till stl 80 på riktigt för bara några veckor sen. Jag har sytt byxor till honom, och fler ska det bli. Jättekul! De på bilden är sydda av ärmar från en favvo-collegetröja som gjort sitt för mig, men ändå var i bra skick.
Kort uppdatering bara. Men alltid nåt!
