Världens bästa Nils har äntligen börjat ta till sig träningen på ett annat sätt nu! Innan har han varit svår att motivera och sk "kravkänslig", men nu upplever både vi, förskolan och sjukgymnasterna att han är mer medgörlig och VILL mer. Han ber om att få gå, han står med ryggen mot saker och lutar sig utan att konstra och han är helt enkelt mer upprätt i fler situationer! Så himla himla skönt!! Tänk om det kan få släppa lite nu. Igen - just när vi varit som mest uppgivna och gråtfärdiga över hela alltihop DÅ händer det nåt nytt! Häromdagen hände något smått fantastiskt: han stod själv med sin balanscykel. I f l e r a sekunder! Och försökte t o m sparka sig framåt litegrann! Innan har han inte ens velat ta i den knappt! Tjoho! Stor kille på G här! Älskade lilla gubben! Vi kämpar på! Även om jag inte kan låta bli att undra (och bli lite ledsen) över hur det ska gå när jag är nysnittad och två små nykläckta systrar kräver en massa uppmärksamhet.... Det ordnar sig - allt ordnar sig!
De två små ja, de bor kvar i magen och verkar trivas fint! Skönt! På torsdag ska vi på inskrivning och sen är det inte många dagar kvar... Jag är ett halvt nervvrak nu och det lär ju inte bli bättre. Men, det ska, om sanningen ska fram, bli skönt att avsluta graviditeten snart. Min mage är STOR och har sjunkit lite nu så det är i vägen mest hela tiden! Och så är jag trött och orörlig vilket gör mig på dåligt humör och då får jag dåligt tålamod. När det går ut över Nils vill jag bara gråta och undrar hur jag ska klara 3 barn när jag inte kan med mitt enda, älskade älskade...
37+0 idag och jag är sprudlande glad över det förstås! Håll nu alla tummar för att de stannar tills det är tänkt. Inga överraskningar, tack.
Och håll tummarna2: Nils hostar och snorar lite - men det ska gå över lika fort som det kom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar