Hemma!

Nu är vi äntligen hemma igen! Förvisso på s k permission, vilket innebär att vi fortfarande är inskrivna på sjukhuset och välkomna tillbaka om det blir för kämpigt här hemma, men ändock hemma!! Lilleman sover i sin egen säng! Vilken underbar känsla det är... När han kom hem och fick se alla sina saker och bara vara hemma var det som att lite till släppte! Det var vad de sa från sjukhuset också - att även sådana här små barn kan bli deprimerade av att vara "instängda" i ett litet, tråkigt sjukhusrum och det kan påverka tillfrisknandet negativt. Även om vi har gått ut och promenerat och tittat på Norrtullsbygget, helikoptern, ambulanser, duvor, träd och folk så är det ändå rätt trist! Så, nu är vi hemma... Hoppas att han börjar äta och dricka lite bättre nu igen också.

Mariekex får man visst äta, enligt doktorn, när man är sjuk... Ny favorit och han är så himla söt när han gnager i sig dem. Det blir lite smuligt men vad gör väl det!! :)
Plåstret på handen är för att PVKn skavt lite. Hoppas hoppas hoppas att det inte blir infekterat och jobbigt... Hans första infektion kom av att en PVK gått igenom huden och det kommit in ån bacill (förmodligen) när han var 8 dagar gammal. Känsligt läge som ni förstår!

Bildbevis på när han reste sig i sängen! Han är mycket mycket stadigare nu, det går fort framåt känns det som. Även om den här veckan inte har bjudit på någon intensiv gymnastik har han stått en hel del.

Läsa böcker är det bästa, nästan! Han bläddrar så fint... Och han pratar massor nu, nya ljud och stavelser och härmar. Snart förstår vi kanske vad han menar också! Ha ser dock till att bli förstådd med gester och annat. Ibland tar han t o m tag i våra händer/huvuden och vrider och flyttar så det blir rätt! Gulle!

Ute på äventyr i "friska" luften. Spännande med alla maskiner och bilar.

Nu hoppas vi på en lugn natt och att vi inte behöver åka in igen!

En vecka snart...

Imorgon är det en vecka sedan lillgubben blev inlagd och han är kvar... Värst vad långdraget det blev. Det var det ingen som hade väntat sig. Varken läkarna eller sköterskorna, och allra minst vi. Mycket märkligt. Okej att han hade varit förkyld länge men det här... Men läkaren idag sa att de får in några sådana här fall om året. Han är väl lite extra känslig då. Andningen är betydligt bättre stundtals och de två senaste dagarna har inte behövt inhalera riktigt lika ofta. Natten mellan torsdag och fredag var det värsta jag varit med om däremot! Jag tror de inhalerade honom varje kvart-halvtimme under några timmar. Han var verkligen risig!! Så himla hemskt! Det fanns inget jag direkt kunde göra och han bara rosslade. Han fick omväxlande adrenalin och koksalt som planerat men utöver det tryckte de i honom en ny dos cortison och så fick han inalera Ventoline. Lyckligtvis var den här senaste natten bättre, men jag är helt slut efter 5 nätter på sjukhuset, vakandes och vaknandes titt som tätt. Inatt sover jag hemma med mamma på besök. Gillar inte att sova själv...

Jag har tänkt rätt mycket på förra gången vi låg på sjukhus länge. Det är INTE roligt! Nåväl, Nils mår faktiskt bättre idag kan jag glädja er med, men han är inte helt bra och äter och dricker för dåligt... Lilla hjärtat har gått ner lite och vägde imorse bara 9435 gr med pyjamas... Får se hur långe de behåller oss.

Kanske skriver mer sen eller imorgon men nu ska jag ta en välbehövlig lååång dusch!

Kramar tillbaka till alla er fina som skriver, höra av er och bryr er! TACK!

Kvar..

Vi, eller Nils rättare sagt, får stanna kvar på sjukhuset lite till. Andingen är fortfarande tung och han har lite feber. Men det sa doktorn var ett bra tecken, att kroppen tar hand om sjukdomen. Men lilla hjärtat är lite medtagen nu tycker vi. Det verkar göra ont i halsen efter all hosta och rosslig andning så han har fått ett par omgångar Alvedon nu.

Igår tog de slemprov som visade: ingen svinis och ingen RS vilket är jäääätteskönt!! Förmodligen, enligt läkarronden imorse, orsakas det av ett annat virus som typiskt ger krupp. Men det tar längre tid att få svar på. Hur som helst blir vi kvar lite till och han får vila och andas adrenalin och koksalt. Vi ska ut och få frisk luft också.

Även om han är lite medtagen så leker han och skojar emellanåt och igårkväll reste han sig mot spjälorna i läskiga sängen och så stod han där en stund... Wow!!! Det händer grejer!! Älskade gullunge vad han kan!

Jag har varit här hemma en vända och varit hos läkaren och blivit sjukskriven veckan ut. Skönt, men vi får se om jag utnyttjar hela. Har en massa på jobbet som jag måste ta tag i... Jobbigt att slitas mellan en massa såhär! Nu ska jag duscha och tvätta håret...

Förresten har vi fått förskoleplats nu! Det är klart att han får gå på allergiförskolan och de har bra samarbete med habiliteringen och det kommer att bli SÅ bra!! I slutet av februari börjar det äventyret...

På sjukhus!

Ja, så är det! Fantastiska lilla killen har svårt att andas. Efter förra inlägget har han blivit mer förkyld igen och i torsdagskväll började han få lite förhöjd temp. Han hade också nån läskig hosta som mer och mer började låta skällande. I fredagsnatt åkte vi så in till akuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus och efter måååånga timmar fick vi diagnosen falsk krupp, en hutt Betapred och åka hem med råden att vara ute i frisk luft, sova upprätt och komma in om det blev värre igen. I lördags var han inte helt okej, men bättre när han sov i vagnen i frisk luft så vi väntade oss att det skulle bli bättre. På kvällen tyckte vi inte att han blivit riktigt bra under dagen och var på väg in - men då var det som att det släppte, så vi åkte hem och sov en natt till hemma.

När han sedan vaknade igårmorse så lät han riktig illa! Tung tung andning, rossliga hostningar och hade indragningar både vid bröstkorgen och halsen. Läskigt!! Så vi ringde sjukvårdsupplysningen som sa att det kallades obstruktiv andning och att vi skulle åka in direkt! Så det gjorde vi. Har lite ångest över att vi ändå väntade ett par timmar över frukost och så där på morgonen... men men.

När vi kom in blev han precis sämre och lite grå om nosen och läpparna, tyckte jag så jag mer eller mindre sprang in (dramatik!) medan Henrik parkerade bilen. Sköterskan i inskrivningen bara hörde och så gick hon med oss så vi fick ett rum och ett helt team med oss på en gång! Så himla proffsigt. Läkaren var superbra och kollade noga, han fick andas adrenalin direkt och så fick han mer Betapred. Hon lyssnade på hans lungor, kollade öron och hals. Jag slogs av att bland det första hon frågade var om han var för tidig. Hur kunde hon veta det??! Hon ordinerade 2 doser inandning och sedan skulle hon komma igen. Men det blev ingen förbättring. 2 doser till... men ingen förbättring. Så då skrev hon in honom! Hon sa att det var bäst så de fick koll på det och så att vi inte skulle åka hem och sedan komma in igen när det blev värre. Klokt!
Rätt snart därefter fick vi komma till nästa avdelning där han har fått mer adrenalin, varannan/var tredje timme samt vätskedropp för de förlorar tydligen mycket vätska när de andas så snabbt och ansträngt.

På akuten i pappas famn.

Kramas med mamma - trött kille!

På avdelningen fick han en PVK (infart för dropp) och ett stort bandage om den. Sedan somnade han...

? Visst ser sängarna inte så roliga ut?!

Tapper skrutt leker lite med en bil.

Lite bus och gos finns det också kvar i honom förstås!! Även om han faktiskt har varit rätt så tagen av allvaret och medicineringen.

Present från mormor - söta små apor till världens sötaste Nils!!

Endast en förälder får sova kvar och det blev Henrik. Jag håller nämligen själv på att återhämta mig från sjukdom - halsfluss - och det går väl sådär efter sömnlösa oroliga nätter...

Har faktiskt sovit hemma hos mamma inatt, hon kom och hämtade mig igår och nu efter lite frukost ska jag bege mig till ALS och träffa fina grabbarna igen. Pratade med Henrik och han sa att det inte är någon jätteförbättring nu heller så vi får se vad de hittar på med honom idag. Har inte fått några indikationer på vad det kan vara... Inte många prover tagna heller, CRP visar ingen infektion men det är det enda de har tagit.

Kommer info när jag vet mer!

Bättre och bättre...

Nu mår han mycket bättre lilla korven! I tisdags när jag kom hem från jobbet blev jag så nervös att jag ringde sjukvårdsupplysningen och på deras inrådan lokala sjukhuset. Han andades tungt tyckte jag och det klarar jag inte av! All andningskontroll och andningsuppehåll vi har gått igenom.... Men han somnade gott innan vi skulle iväg till sjukhuset efter lite nässpray. Andingen blev lugnare så de tyckte att vi skulle låta honom sova och avvakta till nästa dag. Så det gjorde vi... Och i onsdags mådde han bättre! Då vände det och både onsdag och torsdag natt sov han hela nätterna igen. Skönt för två slitna föräldrar kan jag lova! Nils är fortfarande lite hostig och vi får torka näsan några gånger om dagen men han är pigg och glad igen! Tack för det!!

Och tack för uppmuntrande och kloka kommentarer fina ni!!





... vi har börjat klura på en önskelista till Lilleman då några redan frågat vad han önskar sig av Tomten. Om ni vill "boka" ngn sak hör av er så stryker jag det från listan... :)

Snorunge!

Hjälp! Min bebis är förkyld!! Det är helt hemskt. Min fina, goa, glada Nils är hängig, snorig och hostig! Jag får lite panik nästan, det är så det kryper i mig - jag vill bara gör ALLT för att han ska bli frisk. NU! Men det finns ju inte så mycket att göra... Nässpray och pussar, lite te (det är väl inte farligt??!!) och sömn... Känner hur förfärligt o-bra jag är på sånt här! Jag blir hönsig direkt! Nyss när han vaknade till och hade svårt att komma till ro igen lade jag mig med honom halvsittandes i vår säng och så somnade han bredvid mig med huvudet lutat mot min sida. Jag blir nästan gråtfärdig - han är så fantastisk och så perfekt! Och jag orkar inte riktigt att han ska vara sjuk... Tänkte tillbaka på neo. Det har nog satt djupare spår än jag kan ana. Samtidigt som jag känner mig lite fånig över att jag stressar upp mig över en förkylning (han har f ö inte ens feber) så försöker jag vara snäll och tillåtande mot mig själv. Det är väl inte så konstigt, och jag får tycka att det är jobbigt! Sen får folk tycka att jag är larvig hur mycket dom vill. Och jag vill inte höra att "jaja, vänta bara tills han börjar på dagis, då..." Jag vill inte att han ska det då. Jag står inte riktigt ut med tanken på att han ska vara sjuk mest hela tiden. Han har haft små förkylningar förut (trodde vi...) men inget riktigt i närheten av det här. Snorig men knappt påverkad. Det här är en riktig! Han hostar t o m lite ihåligt och då - p a n i k! Tänk om han slutar andas..... Hur ska jag kunna sova inatt?! Inget larm eller monitorer. Bara okunniga föräldrar... Det började i torsdags men fram tills nu har han kunnat sova ostört iaf. Nu blev det ytterligare en dimension jobbigare. När ska man ringa och be nån lyssna på honom?!


Innan sjukdomen: Busig och kladdig som vanligt! Nu är det slut med gröt. Fil och havrefras är det som gäller! Emellanåt lyckas han t o m äta en och annan med sked!

Lite roligare saker finns också att berätta som tur är! :) Jag blir ju dagligen förundrad över hur stor han är och hur mycket han lär sig och utvecklas hela tiden! Nuförtiden kan han bygga torn med klossar (läs: lägga en kloss på en annan), stoppa ner klossar och andra föremål i lagom stora hål, häromdagen stoppade han t o m ner ett sugrör i öppning på en Ramlösa-burk (!), och han slickar av smöret från smörgåsen! Som stora killar gör! Haha! Och så drog han med fingret i smöret och slickade av det, så gullig och en sån där typisk barn-i-den-här-åldern sak att göra.

Han pratar jättemycket och härmar en massa ord (ljud). Imorse lät det som "jag älskar dig" och ni förstår... Hjärtat spricker ju nästan! Han säger iaf verkligen 'fisk', 'slut', 'Titt-ut', 'kaka' och så mamma, pappa, hej, och så. Ibland något liknade puss, gott, macka (?), dricka.

Nyfunnet intresse, "dega", fast han smakade för mycket på trolldegen så vi väntar nog lite till nästa gång!

I fredags tog han sig förresten ner från stående mot soffan till golvet med hjälp av lite kortare avstånd i form av kuddhög! Sån duktig kille! Vi var hos sjukgymnasten i torsdags och det var bra. Ska tillbaka varannan vecka nu och så ska vi kolla upp massage och hoppas att det hjälper lite till!

Det var synd att den här bilden blev så suddig, men det är lätt hänt när man tar kort i farten.. Lillmorbror Linus var hos oss häromdagen och då passade Nils på att ta med honom på promenad...