34+0

Ja så är det! Helt fantastiskt! Nu börjar jag förstå de som haft "normala" graviditeter. Man har lite krämpor, är osmidig och sover uselt... och börjar längta ordentligt efter att de ska komma ut! Meeen, den stora skillnaden är nog att jag inte längtar helhjärtat utan är ännu lite lyckligare av att de faktiskt bor kvar därinne. Tänk, 34 hela veckor!!! Som en dröm! 6 v kvar, 4 v om det blir planerat snitt.

Har varit på väg att skriva i nästan två v nu men haft svårt att formulera ina känslor för mig själv. Vi var på tillväxtultraljud för 14 dagar sedan och de beräknades väga 1939 g o 1864 g. Nu ligger de under kurvan, ettan med 2 % och tvåan med 5,4%. Ingen fara utan ULBM trodde att de börjat anpassa sig till att de är två. Dock krävde minskningen fr +6 till -5,4 en flödesmätning (navelsträngen) men den visade inget konstigt. Skönt! Den dåliga nyheten var istället att ettan nu låg i säte... Och då blir det snitt. Vilket jag verkligen inte ville! Dagen efter låg båda i säte, när jag var hos läkaren för att kolla tappen kollade han in snabbt också. Han sa att det skulle till ett mirakel för att de skulle vända sig och skickade remiss för snitt direkt... Jag var riktigt ledsen och besviken i några dagar, men har pratat mycket om det med kloka människor, inkl min man och kommit fram til några fördelar också; det blir väldigt lugnt och kontrollerat, vi kommer inte att behöva vara rädda för att något ska gå galet under förlossningen (t ex akut snitt), vi får en dag vilket underlättar i storebrors och hans "barnvakters" liv... Ja, och blir det snitt så blir det! Jag vet ju att man kan älska sina barn lika mycket iaf! Magen är gigantisk nu men jag har fortf inte rusat iväg i vikt vilket är jätteskönt!

Nils går inte än och vi är ruggigt frustrerade nu... Älskade lilla hjärtat! Han pratar desto mer och funderar över livet... Ikväll fick jag två spontana godnattpussar också. Då stannar världen en stund... underbara lilla människa! Han testar oss också. Två av hans mest använda fraser är "Jag vill inte det" och "Nej, du får inte det". Pust! Och så säger han en massa kul som jag borde skriva ner direkt men... damn it - jag glömmer! En grej iaf: han skrev/ritade på ett papper och hade gjort Lilla Anna och Långa Farbrorn. När Henrik kom bad jag Nils visa pappa vad fint han hade gjort, då säger lilleman:
- Jag ska bara fixa lite här först.
Stor kille!

På förskolan hade han sagt en dag:
-Pappa är en stor kille säger mamma. (Den som är insnöad på stora killar är snarare han själv men visst...)
Och i fredags skulle jag till Carin och hänga så jag berättade för Nils att jag skulle åka iväg. Då säger han:
- Nej mamma, du får inte åka Carin.

22-mars-löfte: skriva ner allt kul så vi kommer ihåg!