Stolt och då är det svårt att vara konsekvent...

Vår lilla bus... Han är en riktig spelevink emellanåt! Goaste!

Jag ser sååå mycket fram emot att få vara föräldraledig en månad just den här tiden i Nils liv. På måndag smäller det!! :) Det händer så otroligt mycket, nästan på bara sekunder ibland. Vissa gånger när jag förtjust ropar "wow, åh, kolla" så rycker pappa Henrik bara på axlarna och säger "jaha, det där...". JAG VILL SE FÖRST och DIREKT! Det händer ju sådana fantastiska saker - enorma framsteg - och så är jag inte där. Hu så hemskt! Och hur ska det då gå med att han ska börja på förskola!? Då blir det ju också nån helt annan som får vara med om allt detta. Kommer de att uppskatta det och förstå det magiska???

Appropå rubriken så var det en besvärlig läggning igår. Prinskorven ville inte somna riktigt utan vred och vände på sig, gnällde och babblade. Och sen... så reste han sig upp mot spjälorna!!!!! Och där stod han och lekte titt-ut (världens gulligaste när han säger "tittiiii") och promenerade längs med sidan, på mjukt, knöligt underlag till och med. Vad!!?? Ni förstår ju... Stolta mamman kunde inte med att bara lägga ner honom igen och hävda sovdags utan fällde en tår och berömde.... Hm. Inte den bästa planen kanske. Men ändå...

Han ställer sig numera upp mot det mesta han kommer åt och promenerar längs med alla möbler, flyttar sig mellan möbler... Vi väntar på ordentligt böj i knäna också så är det nästan "normalt" sen. Ljuvliga unge vad han kan nu! Och vågar mycket mer! Han har större självförtroende och går och håller oss i en hand och VILL gå själv känns det som. Bra förutsättningar!

Det var så roligt häromdagen när vi var hos mormor och morfar P. De har en Poängfåtölj med tillhörande fotpall. Pallen är i perfekt stå-höjd för Nils och han har stått där många gånger. Men den här gången nöjde han sig inte med det - pallen blev en rollator! Så himla smart och gissa om han var nöjd! Som sagt, han börjar fatta att han kan själv...

Vi var ute och lekte förra helgen. Tog pulkan ner till vår fina lekpark och gungade lite. Sedan stod han och kände på snön. Fina fina stora killen! Och snart ska vi leka varenda dag igen, han och jag!

Ja, vad ska man säga...

Den här bloggen har ju ingen hög prio som ni har märkt. Jag tänker ofta att jag vill skriva om saker men får lite prestationsångest eftersom jag skulle vilja skriva så mycket och lägga upp en massa bilder...

Ska nu försöka skriva korta uppdateringar istället.

Jag ska jobba en vecka till och sedan vara hemma med mitt lilla busiga underverk en månad!! Det ska bli så härligt!! Då får jag förmodligen mer inspiration till inlägg också! I slutet av februari är det dags för inskolning på förskola också.

Senaste siffrorna är från förra onsdagen: 9950 gram och 77,5 cm. så nu måste han ju vara över 10-kilosstrecket!!! HURRA och dags för skumpa!?

Sjukgymnastiken går bra - världens bästa sjukgymnast nuförtiden!!!